Höstcykelkvällarna

Jag brukar säga att nu kommer den finaste tiden vid varje årstidsväxling. För det är fint när naturen skiftar, den första snön som ger färg och liv åt en kal och mörk höst, sedan när vintern släpper sitt grepp och vårvinterdagarna är långa och ljusa till vår försommar i maj. Sedan tiden som kommer nu när sommaren övergår till höst med sina färger, klara luft och frostiga mornar.

Jag blir lika förvånad varje september när det känns som hösten kom så fort. Löven skiftar färg över en natt och det skymmer snabbt på kvällarna. Redan vid åtta nu och sedan går det undan. Just nu kanske stigarna är som allra bäst på året. Det brukar vara torrt, det är snabbt och grönskan har lagt sig och man ser stigarna igen. Om ett tag blir allt fuktigt och halt, det brukar räcka med någon dags regn och sedan hinner det inte torka upp förens det fryser på.

Det är också nu på hösten som jag kör allra bäst, snabbast och med störst självförtroende. Jag har haft en hel sommar att nöta teknik och fått upp lite fart i kroppen. Nu slappnar jag av på ett helt annat sätt. Förr om åren när jag var tävlingsaktiv var hösten en naturlig tid för hopp och lek. Tid för happyrides och långa kaffeturer. Återhämtning efter en lång tävlingssäsong och ett sätt att ladda inför en vinter av träning. Oavsett om jag tävlat eller inte är hösten en otroligt fin tid för cykling och jag njuter lika mycket varje år den kommer.

Böle är det som är allra roligast att cykla just. Själva Böle är det som ligger ovanför skolan i byn Böle på andra sidan. Där uppe ligger hygget som de flesta stigarna utgår i från eller kommer till. Allra finast är endurostigarna tycker jag. Men Böle gömmer även fina xc-stigar även om de allra bästa nås via skogarna runt Fillsta, Bällsta och Åkeräng. Böle bjuder inte bara på fina stigar utan också mycket klättring om man vill ha flera åk. Klättring som bitvis är jobbig och bitvis går genom fin tallskog. Böle är med andra ord en liten pärla.

I går åkte jag och Hasse ut dit för att nyttja kvällens sista ljusa timmar. Vi kunde konstatera att Böle är den där pärlan som allt fler har upptäckt. Det som förut varit ett ganska anonymt ställe att cykla på och allra mest cyklats av de med lite mer skydd och baggy kläder samlar nu alla. Från hardtails och lyckra till fullgung. Enduro SM bidrog säkert till hypen som blivit. ’

Vi räknade ut att vi skulle hinna ta de allra finaste stigarna innan det skulle bli för mörkt i skogen. Jag hade sprätt i benen och hittade flytet och putsade mina tidigare tider. Det är en fin känsla när både teknik och fart samspelar, när det känns lätt och snabbt. Uppför gjorde vi oss ingen brådska. Skojade om att vi sparade energi till utförsåken. Vi fick fin solnedgång, nu vet den där guldgula tonen som kommer i september och lägger en varm filt över kvällen. En sån var det i går.

När vi var nöjda och det blivit för skumt i skogen åkte vi hem och kvällsfikade. Jag kände mig nöjd över att få några timmars fin höstcykling. Och mer sån cykling hinner jag få. September och hösten har ju bara börjat!