Hoverberget- en liten cykeldoldis

Jag är övertygad om att Jämtland och Härjedalen har många cykelpärlor att upptäcka. Många fina ställen att cykla på och bara väntar på att bli upptäckta. I sommar är det ett ypperligt tillfälle att se sig omkring i sitt landskap och län. Ett ypperligt tillfälle att samla på nya stigar att återkomma till! Jag började redan i helgen med att åka till Hoverberget.

För många år sedan läste jag om cyklingen på Hoverberget. Det var på Cecilia Thomassons blogg och hon hade varit dit och tyckte att berget hade potential. Det som sticker upp ur landskapet och ligger på halvö vid Storsjöns södra ände. I byn Hoverberg bara ett stenkast från Svenstavik och bara några mil från Östersund.

Det inlägget läste jag långt innan jag körde utförs så som jag gör nu. Därför föll det i glömska tills i fjol. Jag hade tänkt flera gånger att åka dit och testa stigarna. Jag åkte ju ändå förbi när jag skulle till stugan. Men i bland blir det som ligger nära nästan svårare att ta sig till. I år bestämde jag mig för att åka dit och jag har bara väntat på att snön ska smälta och i helgen var det äntligen dags.

Vi lastade cyklar på taket och tog med matsäck. Åkte de där 6 milen från Östersund till Hoverberg. Jag hade studerat bergets stigar på Strava och gjort upp en plan. Vi skulle testa två stigar, mer än så skulle vi inte hinna med eftersom transporten upp på berget skulle ta tid med tyngre endurocyklar. Om cyklingen skulle bli bra eller inte visste vi och det är ändå tjusningen med att upptäcka nya ställen att cykla på. I bland blir det riktigt bra och i bland drar man en nitlott. Hoverberg blev så bra som jag hade hoppats på och lite till!

Vi parkerade uppe vid topparkeringen och fick spännande bilkörning upp när snön inte riktigt smält undan från vägen. Här plogas det inte vintertid. Jag insåg också att det skulle bli en utmanade cykling upp. Men vad gör man inte för lite skön utförsåkning?

Alpstigen – skrå med luftig utsikt, teknisk brant körning och pirr i magen

Vi började med Alpstigen som börjar vid Toppstugans uteplats och går i sydlig riktning ned mot Hembygdsgården.

Det är skyltat ned till hembygdsgården och det är den stigen man följer. Jag visste att stigen skulle vara brant och bitvis gå på skrå med luftig utsikt. Sådana stigar som jag helst av allt vill undvika på grund av min höjdrädsla. Men jag tänkte att hade jag åkt från Östersund för att cykla kunde jag inte hoppa över det som skulle vara det allra finaste som Hoverberget bjuder på. Så med skakiga ben och stadigt grepp om styret och två fingrar på bromsarna rullade vi nedåt.

Efter en liten stund och över den första biten av stenhällar och stenavsatser började jag slappa av och mjukna lite i greppet om cykelns styre. Vi tog oss ned i lugn fart, fick gå på ett par partier där det blev lite för brant och stökigt. Även om höjdrädslan kickade in på skråpartierna var utsikten makalöst fin! Det är trots allt en häftig känsla att ta sig fram längs med en stig intill en bergskant och ha en by nedanför sig. Även om jag flera gånger var livrädd för att ramla åt sidan. Jag var glad att jag inte tagit den här stigen för några år sedan. Inget för nybörjaren men med lite erfarenhet och förkärlek för stenigt stök är det en stig man med stor sannolikhet vill loopa ett par gånger. Om orken hade funnits att trampa upp hade jag åkt den ett par varv till. Två fick räcka och redan andra gången hittade jag ett större flyt och vågade släppa på lite.

Vill man och orkar putta cykel kan det vara en ide att ta stigen upp igen för att slippa den långa omvägen på stig eller asfalt.

Hoverbergsleden och Kyrkstigen – fint alternativ till asfaltstransport

När vi nådde hembygdsgården tog vi Hoverbergsleden och Kyrkstigen runt berget i stället för att cykla asfalt. Det skulle ta lite mer tid men det är trevligare att få cykla stig. Och trevlig var stigen som följde bergets kant och bjöd på lite uppför och lite utför genom hagar och fin trolsk skog.

När Hoverbergsleden och Kyrkstigen delade på sig bestämde vi oss för att följa kyrkstigen och ta höjdmeter på stig i stället för på asfalt. Kyrkstigen skulle enligt kartan komma ut strax nedanför Bergudden abfart, en stig vi sett ut på Strava.

Det blev en fin klättring och ett alternativ till väg helt i vår smak. Jag är övertygad om att åka stigen åt motsatt håll ger en riktigt fin och rolig utförskörning. Stigen är röjd och alla fallna träd omkring en gav en ganska häftig inramning ändå.

Bergudden Abfart

När vi väl nådde asfalten igen fick vi en liten klättring längs asfaltsvägen innan vi vek av höger ned på Berguddenstigen eller Bergudden Abfart som den heter på Strava. Jag hade sett skyltarna i bilen på väg upp och tänkte att det skulle bli fint att bryta av klättringen upp med lite stig för att sedan klättra upp igen.

Jag hissande ned sadeln och räknade med fallhöjdsmeter direkt men blev förvånad när jag fick trampa en ganska lång bit. För stigen börjar flackt med några små knixar för att sedan bjuda på en hissnande rolig utförskörning innan du står på en grusväg igen med fin utsikt över Storsjön och alla små öar. Väl värt det första lite jobbiga plattpartiet även om man har låst upp dämparna, tagit sig googles och varit beredd på fart.

Vi valde sedan att ta Hoverbergsleden tillbaka mot backen upp mot Hoverberget. Återigen ett fint val där stigen till en början var lite stökig för att sedan övergå till en fin gammal skogsväg fram till asfalten. När träden slagit ut blir sträckan med all säkerhet ännu finare!

Hitta till Hoverberget

Byn Hoverberg ligger längs med väg 321 som går från Svenstavik till Åre och själva Hoverberget ser du direkt. Kommer du längs med E45 svänger du in i Svenstavik och följer skyltning till Hoverberg. Från själva byn är det skyltat till Toppstugan.

Det finns mer att göra när du ändå är där. Varför inte besöka Hoverbergsgrottan? Det är Sveriges största klyftgrotta. Det finns också ett rikt djurliv med bland annat rovfågel och Lodjur på berget. Stora delar av berget är naturreservat och väldigt fint att vandra. Hurvida Toppstugan är öppen för servering denna sommar vet jag inte.

Passar cyklingen alla?

Hoverberget är inte det bästa valet för nybörjaren även om den delen av Hoverbergsleden vi cyklade var relativt lättcyklad. Man bör ha lite cykelvana för att känna att det är roligt. Höjdskillnaderna sliter en del så det krävs även ork och kondition. Hovebergsleden som går runt berget och bjuder inte på särskilt mycket utförskörning utan är mer av vanlig stigcykling men inte alls tråkig.

Alpstigen som startar vid toppstugan och slutar nere vid Hembygdsgården är avancerad och bjuder på branta partier på skrå, en hel del sten och dropp. Man kör med fördel med fulldämpad cykel och man bör ha cyklat en del för att klara den. Bergudden Abfart som startar i den andra serpentinen av asfalten är lite enklare än alpstigen och inte lika brant.

Hoverbergsleden och Kyrkstigen är båda riktigt fina stigar för vanlig xc-cykling och inte så avancerade även om det bjuds på lite sten och lite stök bitvis. Räkna med många höjdmeter oavsett och att klättringarna suger musten ur benen.

Det finns inga utmärkta cykelleder utan du tar dig fram på vandringsleder. Visa hänsyn och släpp före de som går och heja glatt!