Hur går träningen då?

Det är en fråga jag ställer mig själv och kommer fram till att jag inte riktigt har någon plan och framförallt inget mål att träna mot. Jag har inget varför som jag hade förra året och som då gav mer bränsle till vinterträningen. Jag minns i bland förra vintern som en bra träningsvinter men inser när jag backar lite i träningsdagboken att jag slet med dåligt självförtroende och bristande motivation. Men jag hade mål och ett träningsschema med coach att följa. Sedan blev sommaren som den blev men jag blev stark och snabb.

Nu har jag inte riktigt kommit igång som det känns och snart är våren här. Jag har en lös plan om distanspass under helgerna och några intervallpass under veckorna. Gör lite vad jag är sugen på och har lika många träningstimmar som förra året men utan den strikta struktur. Det som går allra bäst är långpassen och det bör väl ge något i alla fall. Något som däremot går bra är styrketräningen och där har jag ett stort varför och mål. Jag ska ha ett väl fungerande knä.

Men jag gnetar på i allafall. Förra veckan var en återhämtningsvecka efter många timmar. I går körde jag ett lite lättare tröskelpass med 10 stycken 3 minutersintervaller och jag kände mig stark. I dag spände jag bågen lite och körde styrkeintervaller med mer effekt. Kände mig inte lika stark men nöjd när jag var klar. Jag har lagt ned tanken på att köra zwiftrace på ett tag. Det är bara en trigger som gör jag att jag tappar tron på mig själv och känner mig pressad att vara stark och snabb. I stället träningspass i vårt nya träningsrum med en bra spellista ur högtalarna och Zwift. Det funkar fint.

Så det går nog ganska bra med träningen ändå. Men vad tränar för vet jag inte riktigt än. Kanske för att orka köra hårt på stig i sommar och hämta andan efter favoritsegmenten. Eller kanske allra mest för att orka släpa cykel uppför fjäll och köra snyggt och hårt utför och orka ett par dagar i bikeparken. Vi säger så tills jag formulerat lite mål för sommaren. Det är ju trots allt bara februari!