Inför Långa Lugnet i morgon.

Jag är lite nervös inför lördagen. Mest för att kroppen inte ska hålla i hop. Samtidigt är jag pepp på långloppspremiär för i år. Långa Lugnet är en av mina favoritbanor. Kort i långloppsammanhang men kuperingen gör loppet riktigt jobbigt. Jag tänker gå in med inställningen att ha roligt i morgon, att verkligen njuta av alla stigar och inte lägg någon större press på mig själv att prestera på topp. Jag ska göra mitt bästa och hur långt det räcker återstår att se.

Henrik Öijer reflekterade i ett inlägg på Långloppscupens hemsida lite kring Lugnet och deras damstart. Han har rätt i att det kommer att bli en mer slitsam tävling för oss damer i år. Startfältet är just nu 34 damer. Det är lite skillnad mot de hundratals startande annars på långloppen. Damklasserna är visserligen inte större då men med fler på banan finns det fler chanser att kunna hämta igen sig lite på en rulle. Det är precis som Henrik skriver en stor spridning i damfältet vad gäller kapacietet. Från de riktigt snabba tjejerna (även de som kör veteranklass) till de som hamnar någonstans mellan dem och de lite mer långsamma.  Har man otur kan det bli 62 ensamma kilometer på lördag tills det att herrklasserna kanske kommer i kapp. De startar en timme senare. Har man tur får man häng på några och kan hjälpas åt, tappar man blir det svårt att komma igen.

Jag brukar visserligen hamna i något ingemnasland på långloppstävlingarna. Är jag inte för snabb för ett gäng så är jag för långsam och får åka mycket själv när det är grusväg och partier som det är värt att kunna åka tillammans med andra. På stig däremot har man inte så stor nytta av varandra. Men jag har tyckt att det har varit bra att ha cyklister framför mig. På så sätt åker jag bättre. Samtidigt kan jag ha blivit irriterad när de framför stoppar upp och inte släpper fram mig. Jag tror att mina 62 km kommer att bli av det ensamma slaget på lördag. Jag är inte tillräckligt snabb att kunna åka med de snabba och tappar som oftast i starten frmförallt när det går uppför.

Något som jag tror kommer kännas annorlunda och som jag kommer att sakna är det faktum att själva tävlingen inte blir som det brukar på långloppen. Mycket av tjusningen med långlopp och dess blandning av cyklister är det sociala ute på banan. Det är rätt mäktigt att vara en del av den ormen som slingrar sig fram genom skogen. Träffa alla cyklister från alla håll och kanter. Få prata lite, hjälpa varandra peppa och ha lite roligt. Med 34 stycken på 62 km blir det definitivt inte samma sak. För att få den sortens långloppskänsla är det nog motonsklass som gäller vilket är synd på sitt sätt. Så jag är lite kluven till upplägget på lördag.

Men en egen damstart kanske (och förhoppningsvis) gör att fler damer vågar ställa upp i tävlingsklass framöver. Det är en bra utveckling för att låta damklasserna få en rättvis tävling. Det ska i vilket fall som helst bli spännande att se hur det blir och hur det kommer att kännas.

Ses vi i morgon?