Inget GP men episk Happyride

Klockan var nästan halvtolv när jag skrev det här inlägget. Tidsinställde eftersom du läser det nu på förmiddagen. Men jag kunde inte somna. För speedad på endorfiner, adrenalin och skakiga ben. Och middag halv tio. Effekt av en episk Happyriderunda. 

Det är helt okej att ändra sina planer ibland. Jag skulle ju köra GP-lopp. Men jag var tung i huvudet och helt ärligt lite opepp på racer. Stefan ställde en fråga i Happyridegruppen om tur runt Frösön. Det gick någon timma så sms:ar Hasse och frågar om vi inte ska hoppa GP och hänga med ut på mtb i stället. Jo! Jag kan ta det lite lugnt. Det lät roligare. Träning ska vara kul.

Lätt överexalterade snabbfikade vi hemma och mötte upp gänget i Badhusparken vid halv sju. Kvällen till ära var jag inte ensam tjej. Sara och Marie hängde med. Roligt! Sara avvek tyvärr efter en stund.

Jag var rädd att jag faktiskt inte skulle orka i går. Rädd att jag inte längre kan cykla snabbt och rädd att den fina känslan av kraft i kroppen var borta men jag hade så jäkla mycket sprätt i mina ben. Samma fina känsla av surr i benen som jag hade under Grenserittet har kommit tillbaka. Strava skvallrade om fina tider trots att jag inte körde på för fullt.  Jag att sällskapet gjorde sitt. Den där rena cykelglädjen, skratten och den fina sensommarkvällen. Det gör vilken cyklist som helst lite starkare.

Jag ångrar inte att jag avstod GP-loppet. Det hade varit bra träning. Men Happyriden gav precis lika mycket om inte mer. Det handlar om träningsglädje och inte enbart lidande för min del. Mindre prestation och mer avslappnat är mitt recept detta år.

Tack, Tack Happyride för att ni gör mig bättre. Tack för en episk runda!