Jag, dimman och lugnet.

Att få röra på sig är lugnande för mig. Det låter kanske motsägelsefullt. Det kanske är det. Det är många tankar som snurrar. Jobbet är bitvis stressigt. I går var inget undantag. Jag har sovit dåligt i natt. Hade huvudvärk när jag vaknade. Kroppen kändes tung och trött. Vi åkte med på Lodge och Lya på Vemdalsskalet. En stug- och inredningsmässa. Trängdes med massor av folk. Hög volym och det kröp i kroppen. Ville ut i tystnaden.

Vi har inga cyklar med oss. Det skulle snöa mycket sa väderleksrapporten. Snö har det kommit men inte i de mängder som förutspåddes. Det har i stället legat runt nollan med regn i luften, tät dimma och moddiga vägar. Inte så roligt cykelmässigt. Däremot oerhört fint för att springa.

Jag blir lika fascinerad varje gång när jag känner hur mycket rörelsen gör för välbefinnande. I takt med mina fotsteg kom lugnet idag och allt annat rann av. Lungorna fylldes med luft och jag hörde bara fraset av mina skor mot snön. Bara jag, dimman och naturen. En häftig kontrast mot alla människor ett par timmar tidigare.
Jag sprang fel. Kom bort från stigen jag tänkt att ta. Men det gjorde inte så mycket. Skidspåren är lika fina de med.

7 km senare var jag hemma vid stugan igen. Lite lugnare i själen och med välbefinnandekontot påfyllt. Så här långt har jag inte kunnat springa på länge utan smärta i knät. Det är jag glad för i dag.