Jag fyllde februari med vinter och gym

Det är mars och tiden går så otroligt fort. Inte har jag sammanfattat 2025 än och än mindre delat tankar om 2026. Jag har haft en knackig träningsperiod från december och anmälde mig aldrig till Öppet spår. Drömmen om att staka de där 9 milen mellan Sälen och Mora lever vidare.

Jag har inte heller lyckats träna mig tillbaka till dit jag var i november när jag var som starkast på cykeln. I stället har jag kämpat med ansträngningsatsma och förkylningar och jobbat hårt med att tänka snälla tankar om min dalande form. Men allt är inte form och träning för prestation. Inte alls faktiskt just nu men än att kunna hänga kvar i mina två lag i Zwift. Nej i stället har jag fyllt februari med rörelse jag blir glad av.

Jag har åkt mycket skidor efter att jag fått ny astmamedicin och kunde andas igen. Jag hängde en helg i stugan med min vän Sofie i slutet av januari och helgen efter åkte vi ut på äventyrsstakning till Tjärnänge Våffelstuga. På hårda skoter- och skidspår. Genom tallskog och över Svartsjöarna för att äta så många våfflor att gjorde ont i magen. Sedan skida tillbaka och säga hejdå till varandra och själv ta sjövägen hem. Vi bor mittöver sjön mot varandra så att säga.

Jag har också luftat min fatbike. Två turer blev det och det är vad jag fått i hop i vinter. Men man hinner inte allt och jag vill spara lite cykellängtan till vårstigarna sedan.

Jag har åkt svinkalla skidpass i Spikbodarna och stakat medan Hasse skejtat. Med den bästa födelsedagspresenten någonsin, ett par värmestrumpor på fötterna. Jag har gjort två längre pass på egen hand. En femmil på skejtskidorna där jag kände mig stark och njöt av att få vara ute så länge. En nästan 3 mil stakande en söndagseftermiddag innan solen gick ned.Jag har skejtat fjäll med Hasse. Från Storhogna till Jaktstugan med kaffe i ryggsäck. Fått lite tidig vårvintersol på näsan och mått riktigt gott!

Hasse och jag har också åkt slalom, något vi inte gjort på år och dar. Slalom i Järvsö och häng hos underbara vänner. En helg jag kommer minnas länge, full av skratt, lite ömma vader och drinkar. Järvsö var lika trevligt på vintern som på sommaren och suget efter downhill blev påtagligt i sittliften med lederna under sig.

Så har jag också hängt på gymmet i februari. Bestämt mig att få ordning på strykan igen, den som behövs ännu mer nu än för 10 år sedan när kroppen inte blir yngre direkt. Och jag gillar det lika mycket som jag gjorde förr. Att få gå dit, lyfta tungt, bli trött och komma hem nöjd. En dag i veckan är målet och blir det två gånger är det en bonus.

Det var februari det och mars började med en rejäl förkylning igen. Det är som det är och mina siffror i Garmin talar sitt tydliga språk. Hösten var bra sen är det kaos. Men äsch tänker jag just nu. Jag ska bara vara stark i sommar, orka cykla upp för att köra utför. Orka vara ute länge och orka staka på rullskidorna. Det hinner ordna upp sig!

Och i den här förkylningstristessen sökte jag utbildning till hösten. Jag har funderat så mycket över vad jag vill och inte. Vad som gör att jag mår bra. Det kanske inte är mitt jobb i dag. Får se om jag tänker lika när jag tagit mig ur det här eller om det bara var ett infall av att ha tråkigt. Man vet aldrig.