Jag köpte mig en gravel

I juli 2018 gjorde jag och Hasse en väldigt fin runda tillsammans med vår vän John. En inbiten gravel- och backpackningscykilst. Jag hade lånat en cross av en annan vän och tagit med till stugan. Då för 8 år sedan var inte benämningen gravel lika stort som nu men cykelformen växte fort. John bjöd på en propagandarunda och jag bloggade lyriskt om den och avsltuade inlägget med att fråga mig själv varför jag inte tänkt att köpa en cross förut.

Sedan dess har tanken följt mig varje vår och sommar. Jag har tänkt på alla fina grusvägar jag skulle vilja utforska runt stugan och här hemma i stan. Har tänkt på långa backpackningsäventyr i vårt grannland Norge. Jag har tänkt på hur fint det skulle vara att kunna kombinera landsvägscyklingen med att vika av på grus- och skogsvägar. Känna samma fartkänsla och inte den där lite tunga sega känslan min Marin ger på grusvägar. Trailhoj är ju inte optimalt men gett bra träning har jag tänkt.

Men vissa saker tar tid från tanke till handling. Ungefär 8 år i det här fallet. För precis en vecka la jag en Orbea Terra H30 team och ett par nya SPD-pedaler i TCM:s kundkorg på nätet. Efter lite velande och åtskilliga frågar till Hasse om det verkligen var vettigt klickade jag på köp. Ett par minuter senare hade jag en orderbekräftelse i min mejlinkorg. Trots att jag googlat märken och modeller hela sommaren och jämfört googlade jag den modell jag köpt. Den som jag faktiskt redan i våras tittade på och benämnde som drömcykel i mina instastories. Jag hade lite ångest över hålet cykeln skapat i plånboken men peppade mig själv att jag är värd den. En present till mig själv från mig själv.

I fredags kom DHL med ett stort paket hem till gården och Hasse tog emot det. Han tjuvkikade lite för att se vad som skulle behövas göras och vad jag på egen hand kunde montera. Hjul, sadel och datorfäste visade det sig att det var kvar och jag ägnade kvällen åt det och att beundra min alldeles egna jättefina gravel. Googlade gravelevent i Norge innan jag gick och la mig. Pepp på att göra premiären.

Östersund bjöd på friska vindar, ett par plusgrader och blek novembersol. Jag hade laddat värmestrumpebatterierna och tagit fram lite varmare vintercykelkläder och sett ut en runda mot Dvärsätt och vägar på Rödön jag aldrig åkt. Plockade fram Hasses gamla Garmin 520 och drog i väg. Pirrig och pepp.

Och vilken premiärrunda det blev. Jag tog grusvägar hela vägen från Ås till Sandnästet och rullade genom fina byar och gårdar på Rödön. Bitvis kändes det som jag inte alls befann mig i Jämtland, bara fjällen och novemberkylan skvallrade om var jag var. Jag hade tänkt att sprätta lite men jag var trött och seg i kroppen efter en förkylning och fick mjölksyra och andnöd när jag tog i lite för mycket. Men det gjorde inget. Jag njöt verkligen. Av fartkänslan, av att rappheten i cykeln och hur fin och trygg den kändes utför. Över att få titta ned på den fina lacken, caramel carbon som den heter. Njöt av att få respons när jag stod och upp och trampade. Skrattade lite över att det faktiskt gick att vika av på stig även om det kändes som helstel mtb. Jag tryckte på asfalt och tänkte att med landvägshjul blir det ett bra alterntiv till landsvägscyklingen.

Jag pausade ofta för att ta bilder och vek sedan av in på Frösön. Åkte baklänges på grusvägar jag cyklat mtb på i så många år. Rullade genom stan och åkte med dagens första medvind hem de sista 7 km. Så glad och nöjd över att jag äntligen köpt ny cykel och fått lite över 3 timmars fin höstcykling.

I dag körde jag ett kortare pass runt Spikbodarna och Torråsen. På blöta och tröga grusvägar och lite stig. Blev prickig i ansiktet och glad in i själen Tvättade cykel i duschen och tänkte att det med stor säkerhet kunde ha varit den sista turen innan snön kommer. För det är verkligen det sista rycket nu med cykling på barkmark. Det har lagts ut snö på skidstadion och mitt flöde har fyllts med folk som gör skidpremiär. Jag funderar på om det är vettigt med dubbdäck till gravel och samtidigt tänker att det är trevligare med fatbike när det blir kallt. Det går inte lika fort.

Hursomhelst har jag en perfekt kombination av cyklar nu. Marinen och Enduron för stig och park och Graveln för våren och sommarens distansturer!