Jag lovade mig själv mer morgoncykling

En gång i tiden var morgoncykling ett regelbundet inslag i mitt liv. Fredagarnas Happymorningride var veckans höjdpunkt. De allra första fredagarna var kroppen inte med på noterna att komma i gång utan frukost i magen. Men allt eftersom så vande jag mig och började tycka om att träna tidigt på morgonen. När jag började jobba 80% och hade lediga fredagar tunnades fredagscyklingen ut och i och med att pandemin kom för ett år sedan fasades det ut helt. Nu körs ingen morgoncykling alls.

Jag tänkt att jag ska ta mig ut och cykla på morgonen så många gånger. Det är egentligen så mycket lättare med hemmakontor. Snabbare ut och snabbare tillbaka till jobbet. Men hindren har varit så höga. Trötthet, dålig sömn och ingen cykelmotivation.

Men så bestämde jag mig eter ett par dagar med töväder. Jag skulle köra en morgonrunda för att få testa vinterrundans stigar. I morse skulle det vara minusgrader och dumt att missa den chansen. Ändå var det nära att jag gjorde det. Inte för att jag att var trött- jag vaknade långt före klockan och kunde inte somna om. Men mer för att jag inte orkade ta mig samman och komma i väg. Efter en stunds överläggning med mig själv tog jag mig i kragen och bytte om.

Tio sex rullade jag i väg från Ringvägen i 4 minusgrader och på vägar som inte var så isiga som jag trodde. Kroppen var seg efter en tävling på zwift i går kväll och jag var lite trött i huvudet men vaknade sakta men säkert. Mötte Martin vid travarvägen och tog sällskap en kort bit på så oroligt fina stigar. Jag rullade hem och stannade klockan på runt en timmes rulltid.

Jag kokade gröt och satte på en stor panna kaffe medan jag startade upp dagen och hann skriva klart två utredningar innan telefontiden drog i gång. och jag lovade mig själv mellan grötskedarna och knapprandet på tangentbordet fler morgoncyklingar. Det handlar ju egentligen bara om att komma i väg. Dessutom är det skönt att få träningen gjord redan innan sju!