Jag skulle ta det lugnt…
Joråsåatt. I lördags lyckades jag hålla pulsen nere på mitt eget pass. Tänkte att det skulle vara bra även i dag eftersom man ska ta det lite lugnt efter ett par sjukdagar.
Pulskurvan efter passet skvallrar om det blev ett fail på det idag. Full klass och peppade deltagare gjorde att jag rycktes med litegrann. Benen blev som överkokt sparris i sista sprintlåten och då återstod den sista tuffa backen. Det är sådana stunder jag får lägga på ett leende och försöka att få det att se ut som om det är fina fisken. Helst ville jag stanna upp.
Jag tror att kroppen inte riktigt är på topp ännu helt enkelt. Inte för ett pass med intervaller.
Men mina deltagare var på topp i dag som alltid. De är bra starka.
02 Comments
Leave a comment
Det är SÅ klassiskt detta! Står själv just nu i valet och kvalet mellan lång, lugn promenad/lugnt rull alt. icke-lugnt rull… Problemet är väl att det tenderar att sluta i o-lugnt oavsett vad jag väljer. Men kroppen skriker efter träning ju!
Klassiskt också att kroppen känns tussig efter ett jäkla dumt drag att inte hålla igen 🙁 Typ ett par dagar innan tävling, nåväl. Jag lär mig aldrig. Äh det går väl över.
men hur gick de för dig? Lung-rull 😉