Jag ville springa mer

I vintras när kylan gjorde ont i kinderna och vägarna var hala drömde jag om att springa långa fjällturer. Jag drömde om sommarvarma rundor i shorts och vätskebälte med sportdryck. Om lättheten ytan alla lager vinterkläder och känslan av att kunna pausa utan att frysa. Fika på fjället och springa vidare. Lägga timmar bakom mig. Jag drömde om att springa några motionslopp.

När våren äntligen kom lockade cyklingen mer. Så som det brukar bli så fort stigarna torkar upp. Jag hade satt ett mål att springa minst ett pass i veckan. Om det blev kort eller långt spelade ingen roll. På så sätt fick jag in en bra kontinuitet på löpningen ungefär fram till juli. Sedan valde jag att cykla mer. Varje vecka blev åtminstone varannan vecka och det höll jag fint.

Det blev inga långa fjällturer, väldigt få varma sommarrundor och inga motionslopp. Men två fjällturer och några fina rundor hemma i stan. Jag ville springa mer men det blev inte riktigt så i sommar. Men jag är inte ledsen för det. Nu är det höst och längtan efter lite annan träning kommer. Som att springa. Än är det lång tid innan löpningen får bli i dubbskor efter cykelvägar hemma. Än finns det tid för fjällturer och friska rundor i skogen.

I förra veckan sprang jag en av mina favoritrundor i Storhogna. Den som tar mig mot Samevistet via Karl den tolftes led och tillbaka via Hotellslingan. En tur som bjuder på stenig härlig fjällstig och fina vyer. Jag var ringrostig i stöket, tempot lite för högt för att mina fötter skulle hänga med. Men jag kände mig stark trots lite löpning under sommaren.

Men nästa sommar, då springer jag kanske mer!

Bilden har Hasse tagit. Den är fin!