Känna sig stark igen

I början av augusti när jag tog endurocykeln i och klättrade över 600 meter i ett svep kom den där känslan över mig. Att känna mig stark igen. Jag hade matat backe, från vårt hyrda Chatel i Champery upp till Les Crosets. Nästan en timme utan vila och jag var trött men inte slut. Jag fortsatte backträningen under vår semester och blev inte så slutkörd.

I vintras däremot var jag bara en skugga av mitt forna starka jag. Jag var så trött redan i höstas. Tog mig igenom julen och hade ledigt men återhämtade mig inte. Jag sov utan att bli pigg och kämpade på med träningen. Skidåkningen gick skapligt men varken punch eller fart fanns. Cykelmässigt dalade mina wattsiffror. Körde race och hängde med men kunde inte växla upp det där lilla extra. Jag funderade mycket över varför jag var så trött och svag. Var frustrerad och ifrågasatte varför jag ens tränar när jag inte blir särskilt bättre av det. I mina ben kröp det i nästan jämt och jag blev allt mer ofokuserad på jobbet.

I början av våren nådde jag botten. Livrädd att det var spår av min gamla utmattning och att jag återigen lyckats kasta mig in i väggen. Eller att jag helt enkelt kanske var deprimerad. Till slut, i början av sommaren gick jag till hälsocentralen och fick träffa en bra läkare. Det visade sig sedan efter ett par blodprovsomgångar att jag hade låga blodvärden och brist på folsyra. Mitt järnvärde har historiskt sett varit lågt men inte alls så lågt som nu. Mycket av min trötthet och andra symptom kunde ha ett samband med detta. Lite överraskande var ändå bristen på folysra,. Det är vanligt om man bland annat äter en ensidig kost och eller dricker mycket alkohol.

Det var ändå skönt att få veta att det var fysiskt denna gång, i alla fall till största del. Jag började med järntabletter och tillskott av folsyra och fick ha tålamod. Det skulle ta tid innan jag märkte något. Det första som försvann var mina krypningar i benen, det kan man få av järnbrist. Sedan började jag bli lite piggare allt eftersom. Jag somnade inte direkt när jag kom hem och jag orkade lite mer i träningen. Dessutom påtalade min frisör att jag hade väldigt mycket mer små hår som växer ut efter att ha tappat hår i omgångar.

I går körde jag ett hårt zwiftrace och jag kunde gå med och köra hårt. Mina wattsiffror har tagit ett hopp uppåt och jag ligger stadigt på de nivåer som var toppar förut. Jag känner att jag har mer att ge när allt klaffar. Jag orkar köra långa pass på cykeln utomhus och göra det i kombination med att ha jobbat en dag. Energin räcker till.

Det är en fin känsla och tänk att det ändå var en sån ”enkel” sak att åtgärda. Blodprover, en bra läkare och tillskott. Nu ska jag bara förvalta den här känslan och fortsätta tänka vettigt i träningsupplägg, livet i övrigt och jobbet.