Kanske sista skidhelgen

Det går fort nu. Alldeles för fort med våren. Värmen och blåsten tar hårt på snön och mars är så där skitig och grå som det kan bli innan våren kommer i gång på riktigt. Hemma i stan är gräsmattor fria från snö och skidspåren där man inte lägger ut konstsnö sjunger på sista versen. De pistas inte längre och blåsten har gjort dom skitiga och svåråkta. Här i stugan är det snö kvar även om det har sjunkit i hop sedan förra helgen. Spåren håller i hop och är åkbara även om de inte pistas så regelbundet. Den stora frågan, som varje år, håller de till påsk? Jag tror det. Det är två och en halv vecka är det skärtorsdag och det går säkert att åka om man inte har så stora krav. I backarna kommer det vara åkbart länge. Hur det är på fjället är en annan femma. Man kan ana de där mörka partierna som kommer på våren, de där fläckarna med barmark. I Västjämtland hörde jag att det var ganska lite snö till fjälls. Här i Vemdalen är det lite mer. Men vem vet? Blir det inte nattkallt och är varmt på dagarna går det fort.

Kanske var det här den sista skidhelgen för oss. Nästa helg lånar vi ut stugan till vänner och helgen därefter jobbar Hasse. Hemma är det nog dags att börja leta cykelbar stig på Öneberget redan till veckan. Det känns såklart jättekul att cykelsäsongen faktiskt inte är mer än någon vecka bort men samtidigt är det en liten sorg att vintern snart är över. Så som jag alltid brukar känna. En separationsångest inför säsongsskiftet som sedan övergår i eufori över nästan säsong som kommer. När det kommer till skidåkningen brukar jag åka runt Storhogna och liksom ta farväl av spåren. Tacka för en fin vinter. Det känns bra på något vis. En liten larvig ritual kanske.

I dag var det nästan en sån dag tack och hej tur. Det blir skidåkning i morgon med och inte hela slingan på Storhogna. Den tog jag i dag. Stakade ned mot husvagnsparkeringen och åkte uppöver i ganska slitna klassiska spår med mycket bös och smuts efter stormvindarna i går.

Vi hade bra skidor. Jag la en 2 mm rill under skidan, vid hälen och bakåt. Tänkte att varmgraderna och den ishinnan som finns skulle en rill göra underverk på. Jag hade rätt, det gled fint. Uppför hade jag bra tryck, kände mig jättestark och funderade på om det inte var vinterns bästa känsla i dag. Bra träff i stakningen, hög höft och låg puls trots ett rätt bra tempo. Så här hade jag velat att de flesta passen hade känts i vinter.

För den här skidvintern, eller träningsvintern överhuvudtaget har varit en berg och dalbana. Jag var i ruskigt bra form i senhöstas. Jag tagnerade mina bästa wattsiffror som jag hade för några år sedan när jag var som allra starkast. Var uthållig och svinstark. Rullskidåkningen hade gått bra under hösten och jag såg fram emot en bra skidvinter och lika bra zwiftvinter. Men så kom förkylningen från helvetet i början av december. Med den spårade min ansträningsastma ur och jag hade stora problem med hosta. När det var som värst kunde jag inte ta en promenad ute utan att hosta lungorna ur mig. Jag vaknade på nätterna med andnöd och träna var inte att tänka på. I slutet av januari fick jag ny medicin och jag kunde träna på igen.

Men man tappar en del. I alla fall den där fina höga nivån jag hade. Jag insåg att ett Öppet spår skulle bli svårt att gneomföra på det sättet som jag velat. Jag bestämde mig för att hoppa över det. Jag drog ned lite på Zwiftracen och gick på gym. Tänkte som alla vintrar de senaste åren att – nästa år, då minsann ska jag köra skidlopp igen.

Och visst, nästa år så! För alla de här timmarna jag har lagt bakom mig i vinter kommer göra mig ännu bättre nästa år. För även om jag varit mycket sjuk har jag filat på min teknik. Det har gett resultat, det går fortare och framförallt är jag starkare. Det tar jag med mig.

Så om det är här den sista skidhelgen kommer jag stänga den här säsongen med en bra känsla. Inte gräma mig över att inte få skarskejta eller åkt lopp. Utan bara ta med mig glädjen över att kunna åka skidor år efter år. Det är inte alltid en självklarhet.

I morgon då? Det ska vara sol och lite mindre vind än i dag. Jag tänker en längre tur på fjället, kanske med kaffe i ryggsäcken och paus vid Oxsjön om det är åkbart i turlederna.