Kickar igång cykelbenen med crit-intervaller

Jag skrev på Instagram i fredags att jag nog skulle cykla fatbike på lördagen. Jag hade stakat långpass och trodde kroppen skulle vara för mör för mer skidåkning. Men det var den inte utan pigg och med en nyväckt känsla. Så pass att jag fick ett superbra skatepass till handlingarna där tekniken äntligen hängde med i farten. Formen är det inget fel på men cykelbenen är lite i dvala. Det är inte så konstigt. Jag har i snitt cyklat ett pass i veckan under senare tid och inte ens pendlat till jobbet. Det ger inget sprätt direkt. Men jag vill ta till vara på skidsäsongen som är ändå är kort och ändå ger bra uthållighet. Det töar snart bort och då kan jag cykla tills jag tröttnar.

I dag var planen ett klassiskt pass i Löfsåsen men det drog in snö på morgonen och varken jag eller Hasse var så sugna att vi hade lust att spåra själva. I stället fokuserade jag på kvällens pass. Intervaller. Perfekt att kicka igång cykelbenen med. Jag hade anmält mig till en serie av fem korta Tempo-Crit-race på Zwift. Kör man tempo i Zwift har man ingen draft eller hjälp av cyklisterna runt omkring sig. Det är bara ens egen förmåga att pressa ur så mycket kraft ur pedalerna som gäller.

Formatet var udda för att vara tempo och udda sett till sträckorna på racern. På pappret såg det enkelt ut. Kort och intensivt och maxinsats. Förhoppningsvis vila mellan racerns start. Tävlingen gick ut på att ha så lite sammanlagd tid som möjligt efter 5 tävlingar. ag var pepp och samtidigt skräckslagen. Vad skulle jag ge min in på och hur skulle benen och kroppen reagera efter en mastig skidhelg? Trött skulle jag bli, det visste jag.

Inför första tävlingen värmde jag upp ganska länge för att vara mig. Jag körde på lite uppför och försökte spinna ur benen. Laddade spellistan med tunga låtar som skulle ge lite pepp och klickade in mig i startfållan.

För race 1 på 4.9 km kl 17:00 Ingenting ju! Så kan man ju tänka innan man kastar sig ut på svinhöga watt som knappast håller i 4.9 km. Jag trodde dessutom att fösta racet skulle vara på 2.9 km och fick en liten mental törn. Det var verkligen mer än ingenting. Det var hemskt och jag kämpade för att hålla mig över 4.0 watt/kg. Något jag kämpat med under vintern och inte riktigt hittat känslan för vad jag klarar av att hålla. Jag pressade ut allt jag hade i benen och kunde gå över mål efter 7.12 minuter 4.9 km kuperad bana. Snittwatten hamnade på 4,1 watt/kg, snittpulsen 159 slag per minut, tröskel ungefär. ( jag har låg maxpuls) Jag tog en tredjeplats i B och var 7 sekunder efter vinnaren och blev slagen av tvåan precis över mållinjen. En bra start med andra ord.

Race 2 var på 2.6 km och startade 17:15. Jag hade tid för att spinna ur benen och återhämta mig och känna den där ångestfyllda känslan av att veta att snart ska man pressa ut allt igen. Nu vände vi på banan vi nyss kört och skulle få lite mindre klättring men mer utför. Det allra svåraste tycker jag som har vårt att hålla watten uppe då. Jag tänkte att jag kunde gå lite hårdare nu eftersom banan var kortare. Det lyckades jag inte med och jag slog dessutom av för tidigt när jag missuppfattade målgången. Jag såg en grön båge och var nöjd över att passera den före ett par damer bakom mig. Då skriker Hasse att loppet inte är klart. 200 meter kvar. Ridå. Jag kämpade att få fart på benen och blev passerad av två tjejer i min klass och kom in på 4.05, 8 sekunder efter vinnaren. Snittwatten landade även här på 4.1 watt/kg, snittpulsen 160 slag per minut och jag slet mig in på femte plats.

Race 3 på 8.8 km och med start 17.25 såg ut på pappret att passa mig bäst. Jag är bra när jag får mala lite längre. Men hur jag skulle kunna hålla fart och watt uppe efter två hårda race precis innan hade jag ingen aning om. Men jag var vid gott mod och drog i väg som en avlöning men hittade så småningom om ett tempo som kändes okej. Jag hade en B-åkare framför mig och de andra bakom mig tappade sekunder efter sekunder. Det blev nästan två hela varv på banan vi kört innan och jag slet utför för att hålla fart och bet i hop uppför för att kompensera. Efter halva loppet kom jag ändå in i någon form av andra andning och kunde hålla watten uppe även om den var lägre än innan. Jag missade inte målgången utan tog i lite extra och kunde nöjd konstatera att jag gjort bra kilometrar. Jag knep en andraplats, återigen 7 sekuder efter vinnaren (samma som tidigare lopp), jag hade snttat 3,7 watt/kg (vinnaren på 3.8 watt/kg), jag hade 14 sekunder tillgodo på bronsmedaljören och jag hade snittat 161 slag per minut. 13 minuter tog loppet. Svinjobbigt.

Nästa race, nummer 4, det jag är absolut minst bra på, 500 meter all out och en start kl 17:45. Sprint i utförsbacke dessutom. Jag bad Hasse peppa mig lite extra och plocka fram en tung låt. Jag skulle bara trampa så mycket jag kunde och försöka ta mig i mål så snabbt som möjligt. Det blev 500 meter som sved både i lungor och ben och jag blev nästan svimfärdig. Efter 48.5 sekunder var racet över och jag gled in på en hedrande femteplats! Inte illa av mig helt utan sprinttalanger. Jag snittade 5.3 watt/kg vilket inte är så mycket, vinnaren låg över 7 watt/kg men det är svårt utför som sagt. Snittpulsen stadigt på 161 slag per minut och troligenar den högre efter målgången!

Så race 5, 2,2 km och med start kl17:50. Näst kortast men med mest trött kropp och ben som nästan krampade. Jag skulle ge allt jag hade nu. Sista intervallen och sen vila. Jag gick ut hårt och kände efter några hundra meter att mina ben var rökta. Jag hade svårt att hålla watten uppe. Ni vet den där känslan när man tar i för allt man kan men det händer inget. Jag kämpade och tappade på slutet när målgången låg i en backe. Två tjejer passerade innan mål och jag var nära att bli passerad av en till. Kom in på en fjärde plats efter 3.34 minuters race och var 6 sekunder efter vinnaren. Snittade 4 watt/kg och hade en snittpuls 157 slag per minut.

Hur gick det då i totalen? Jomen jag tog en silvermedalj! Hon som vann gjorde det med en marginal av 34 sekunder till mig och tog 4 av fem segrar. Hatten av och hatten av till mig med! Ett superkul sätt att köra intervaller på och ett bra sätt få i gång cykelbenen igen. Nästa vecka är det dags för herrarna och då är Hasse sugen att köra. Veckan därpå damer igen. Så vill ni bli riktigt trötta så rekomenderar jag detta starkt. Sök upp Crit iTT series by Team SZ i compainonappen anmäl dig alla fem loppen!