Kläppaåsen och Flottarstigen – två Hälsingepärlor

Förra sommaren stannade vi till i Bollnäs och fick riktigt fin cykling. Vi förstod att Hälsingland gömmer på många fina pärlor till stigar och leder. Hälsingland är kanske mest känt för Järvsö när man pratar om cykling. Och då downhill främst. Det har inte heller funnits så mycket skrivet om cyklingen på nätet. Man har fått gräva ordentligt och nyttjat Trailforks för att hitta stigar. Eller surfat in på några av cykelklubbarna eller fått tagit del av Sara Rönnes fina tips.

Hälsingland gränsar till Jämtland och jag åker ofta igenom landskapet. Jag har tänkt så många gånger att det borde finnas mycket stig i de fina tallskogarna. Likaså fina utförslöpor ned för alla åsar och bergsknallar. Och visst är det så, det har jag fått upptäcka bara på några veckor nu.

Och upptäcker gör man oftast bäst spontant. En titt på Trailforks och kartan i mobilen på väg hem. Ett stopp för att cykla något nytt? Jamen varför inte. Det gör inget om benen är trötta. Så en snabb googling. Finns det lite mer info? Någon som cyklat och skrivit den stig eller led jag hittat. Och i bästa fall har jag hittat en pärla väl värd att spara i stigbiblioteket för att återkomma igen till senare. Om inte annat fått se något annat och sträckt lite på benen!

Flottarstigen även kallad Helgonleden

På det här sättet hittade jag flottarstigen som börjar i Färila och följer Ljusnan uppströms. Jag såg bilder hos Sara Rönne och läste som leden på Happyride.se och hittade den på Trailforks. Där slutade den vid Hovrahällarna ungefär 13 km från Färila. Jag bestämde mig för prova stigen på väg hem från Mohed. Vädret såg att vara fint och jag hade egentligen inte så bråttom för att inte hinna en timmes cykling ungefär.

Jag parkerade vid Färilas sporthall och cyklade därifrån. Följde kartan i Trailforks och kom ned till Ljusnans strand. Härifrån var leden skyltad och inte svår att följa. De första fyra kilometerna gick på bred stig och skogsväg och bjöd på enkel men inte tråkig cykling. Efter att ha passerat Färilas såg blev det lite mer stigcykling uppe på åsen.

Jag hade oerhört trötta ben och var glad över att det inte bjöd varken på teknisk eller särskilt kuperad cykling bortsett från ett par branta raviner. Här fick jag bära cykel samtidig som jag med hjälp av ett rep drog mig uppåt. Inget man ens provade att cykla med andra ord.

Jag hade tänkt att cykla så långt mot Hovrahällarna som jag hade tid för och sedan vända tillbaka samma väg. Men efter två rejäla klättringar upp och ned i raviner bestämde jag mig för att cykla tills jag stötte på en tredje och vända för att sedan ta en skogsbilvägs upp till landsvägen mot Färila igen.

Det visade sig bli ett bra beslut. Jag fick riktigt fin stig och lika fin bred skogsväg genom tallskog och längs med Ljusnan. Jag nådde en av Mellanljusnans naturreservats ingångar och möttes av hissande fin utsikt över Ljusnan. Därifrån fortsatte jag på bred och lättcyklad stig innan jag nådde en tredje ravin. Där vände jag tillbaka någon kilometer och cyklade sedan upp en skogsbilväg jag sett på kartan och kom så småningom upp på riksväg 83. Därifrån hade jag ett par kilometer lätt cykling in till Färlia igen.

Nöjd packade jag in cykeln i bilen igen och åkte hemöver med en känsla av att vilja utforska flottarstigen mer och ta mig ännu längre på Helgonleden som ska gå från Uppsala till Trondheim. Den som vi även kallar för Pilgrimsleden. Jag skulle också vilja cykla den här sträckan hela vägen till Hovrahällarna och kanske ännu längre upp mot Laforsen.

Så har du vägarna förbi Färila och vill få lite fin cykling som inte är svår och som bjuder på fina tallstigar ska du göra ett stopp! För Flottarstigen är liten pärla som är väl värd att cykla.

Kläppaåsen i Ljusdal

Ljusdal och Järvsö satsar på xc-cykling och det märks ut och ställs i ordning fler leder. Via en snabb googling på Järvsös nybyggda leder fick jag veta att det skulle finnas två uppmärkta leder vid Kläppaåsen i Ljusdal. Jag hade tänkt att svänga förbi även där på vägen hem från Mohed men insåg att jag inte skulle orka. I stället bestämde jag att det skulle få bli ett besök i Ljusdal efter nästa tur ner till Järvsö.

Via Instagram fick jag också tips om att de här lederna i Ljusdal skulle vara riktigt fina. Leder som har ställs i ordning av Västhälsinge stigcyklister och och som ideellt hålls efter av dem.

Så efter en dag i bikeparken i Järvsö svängde vi förbi Kläppåsens mtb-arena för att testa två slingorna som var uppmärkta. Vi hade bestämt oss för att börja med den röda slingan på 7.5 km för att sedan ta den lite kortare blåa som avslutning.

Vi hade lite svårt att hitta rätt till en början trots märkningar på träden och kom efter 2,5 km tillbaka till startplatsen. Någonstans hade vi missat en pil. När vi väl hittade rätt bjöds vi på riktigt fin stigcykling mellan partierna av skidspår. Emellanåt slät fin tallstig som sedan övergick till stenig rolig stig. Sten verkar vara, som tallstigarna ett signum för Hälsingland.

Den röda slingan gjorde skäl för sitt namn och var bitvis stökig och klurig men inte så svår att det inte gick att cykla. På vissa ställen har man dragit A och B-spår för att ge en liten extra utmaning och det är alltid spännande att åka stigar för första gången. Hur svåra är A-spåren egentligen tänkte jag när jag satte fart utför och möttes av ett par dropp. Med lite extra fart löste jag dem och tänkte att det alltid är en bra ide att reka stigar om man är osäker. Men en rolig ide att bryta av stigpartier på det här sättet. Det ger lite extra krydda. Stor tumme upp!

Rött är också många tunga uppförsbackar och med auricens långa slaglängd blev det lite extra jobbigt. Men med en vanlig xc-cykel eller min egen Marin hade backarna varit roligare!

När vi nådde starten av lederna igen bestämde vi oss för att hoppa över den blåa leden. Vi hade cyklat stora delar av den där den mötte och gick in på den röda slingan. Nöjda rullade vi tillbaka till bilen och sa till varandra att den här slingan måste vara en perfekt tävlingsbana för mtb och lika perfekt träningsrunda om man ska köra långlopp. Den hade nämligen lite av varje. Tunga backar, stökig stig, rejäla klättringar med sten och fina lite småkluriga utförslöpor. Allt inramat av mysig tallskog. Vi körde i torra förhållanden och jag kan tänka mig att stigarna sätter vilken cyklist som helst på prov om det är blött.

Passar det alla?

Det fina med Kläppaåsen är bortsett från stigarna att det passar för familjen. Den blåa slingan är enkel och trevlig och bjuder på några fina partier stig med lite sten. Så där lagom för barn och för de vuxna som inte cyklar så länge.

Det kostar inget att cykla på Kläppaåsen men vill man kan man svischa ett bidrag för utvecklig och underhåll av lederna. Jag fick veta att det är mer på gång i cykelväg där så det blir ett återbesök till Ljusdal i framtiden.