Kontraster – en våffla på Jaktstugan

För en vecka sedan hade vi precis kommit hem från en trerätters middag på Café Nord. Trötta och upprymda efter en helt fantastik dag på stigar på hög höjd. Fint guidade av Eloi Berra från Champéry. Vi hade fått det allra bästa av cyklingen där och i omgivningar jag bara drömt om. Cyklat på en plats som jag fallit pladask för och planerar att besöka igen. Bergtagen – jag förstår innebörden nu.

I dag cyklade jag min gamla tur från Storhogna över fjället till Jaktstugan. Upp för den där branta backen vid hotellet på Storhogna. Via Samevistet som i dag var välbesökt. Ned för den där steniga leden mot Fallmoran som på hösten är mer än bäck än led. Jag puttade cykel en bit upp på Ripfjället innan det gick att cykla över stenskramlet. Målet var en våffla på Jaktstugan.

Där föll uppe föll den första snön medan vi åt frasig våffla och drack hett kokkaffe. Lyssnade till andra dialekter i stället för obegriplig men fint klingande franska. Jag huttrade lite när jag tog på mig en svettig och blöt jacka och en lika svettig hjälm. Jag skulle ta mig ned från fjället och förbi flowtrailen på Vemdalsskalet.

Där uppe på fjället tänkte jag att det är kontrasterna som gör livet spännande. Att veckan innan befunnit sig på oändliga bergsängar lika gröna som på sommaren. Sitta i solen på en bergsresturang och dricka kaffe med utsikt över snöpudrade alptoppar. Leva cykelivet fullt ut för en vecka.För att nu befinna sig hemma igen där fjällen är mjuka och låga. Där blåbärsriset är rött och myrarna på fjället bruna och frysa i få plusgrader. Sedan återgå till kommunkontoret och kaffemaskinen i fikarummet på måndag.

Nu ska jag landa och samla i hop alla intryck och berätta mer om Schweiz och cyklingen där.