Kvällsintervallerna

I går kom jag hem efter roliga och fina dagar i Åre. Tyvärr ramlade jag på en av lederna i förrgår och slog handen lite illa. För att inte utsätta den för onödig risk och låta den hämta igen sig åkte jag hem efter ett åk i går. Tanken var att jag skulle ha kört säsongens första tävling, BHDH. En tävling jag velat åka i många år men som jag inte vågat ställa upp i. Ni som följt mig vet ju att det ofta går troll i min tävlingssatsning. Något kommer i vägen och nu en vurpa. Men allt är inte nummerlapp och jag ska ju till Lofsdalen till helgen och bör kunna cykla!

Så för att få in lite kvalitetsträning dammade jag av dotterns racer. Den som fått agera zwiftcykel under vintern och efter att vi köpt en kickr shift fått stå och samla damm. Jag bytte om till lycra och tänkte att det kändes både ovant väldigt tight. Är inte längre van snabba cykelkläder.

Jag hade lagt in ett pass i klockan som jag körde för två år sedan, efter min handledsfraktur och under en period när jag bara cyklade landsväg. En 3 minuter lång backe och sedan två omgångar av 40/20 sekunders intervaller uppför en lång slakmota i Brunflo. Ett riktigt grisigt intervallpass med mycket puls och syra. Perfekt en fredagskväll.

Mitt mål i går var att putsa mina tider i den första av två backar. Jag har kört bra på zwift i vinter och tog med mig den känslan ut i går. Hörde våra coacher i laget Snö i huvudet. Hur de brukar peppa. Rätt låt i lurarna och pannben. Det var galet jobbigt och pulsen var skyhög. Allt enligt plan. Jag gjorde mina intervaller och körde ett bonusryck. Ett stravasegement som jag hoppades kunna persa på.

Rullade hem från Brunflo och det var för en gångs skull alldeles vindstilla. Storsjön låg alldeles spegelblank. Något den sällan gjort den här våren och sommaren. Jag stannade klockan efter 1 timme och 15 minuter. Kikade på Strava och kunde nöjd konstatera att jag är i god form och persade fint på två segment. Det är i bland svårt att avgöra hur formen är när jag åker runt på endurohojen med mycket skydd och känner mig allt annat än rapp. Det är också svårt att jämföra med intervallerna inomhus där jag har lättare att jämföra wattsiffror. Utomhus kör jag bara på puls och upplevd känsla. Och den där upplevda känslan är inte alltid att lita på.

Det blev hursomhelst en fin landsvägspremiär och ett sug att cykla mer på racern. Kanske redan i dag? Vi får se, benen är lite sega efter i går!