Långloppscupen- Epilog

Långloppscupen som slutade i en andra plats i totalen. Oväntat och sjukt roligt!

Det är lite över tre veckor sedan sista deltävlingen i Långloppscupen. Där i Varberg slutade sommarens sista äventyr i strålande väder.  Nu när jag fått lite distans till det hela tänkte jag göra ett sista långloppsinlägg (ni vet, lång) för att sammanfatta det hela. Hoppas ni hänger med!

Det hela började i mars -12 när Hasse och jag bestämde oss för att hoppa av satsningen på Järnmannen i Kalmar då det blev en officiel Ironman. Varför det blev så kan ni läsa här om ni vill.
En ny utmaning behövdes och varför inte köra hela långloppscupen tänkte vi? Jag har haft funderingar på det tidigare men inte riktigt vågat. Och helt plötsligt stod det mellan motionsklass och tävlingsklass.

Jag ägnade ett inlägg åt att fundera i banor som: ”Saknar jag självinsikt som är sugen på att tävla på riktigt? Jag har egentligen ingen aning om hur bra eller dålig jag är i moutinbikesammanhang, på landsvägen har jag ett hum om min kapacitet och ett mycket större självförtroende. I skogen har jag ju mest lekt omkring utan några högre ambitioner.  Varför skulle inte jag? För mig handlar det om att våga prova och kunna ta en placering långt ned i resultatlistan. För tankarna är inte nya, för något år sedan var jag på vippen att börja tävla på landsvägen men tordes inte”.

Det hela började i Skövde med Långa Billingeracet. Ett uppvaknande om hur jobbigt det är att cykla långlopp, hur ont det gör i kroppen och glädjen över så vackra stigar. Jag nådde mitt mål att inte komma sist och trodde att en pallplats låg ljusår bort.
Sedan bar det av till Stockholm och Lida loop, med två veckors teknikträning bakom mig kändes det lite bättre. Men jag var toknervös och kände mig enormt liten bland alla cyklister i startfållan. Men jag slog till och knep överaskande en tredje plats, i det lopp som hade flest deltagare i min klass och på en bana som var teknisk! Hoppsan, tänkte jag.

Med framgången kom bakslaget; jag satte för hög press på mig själv. Jag
nötte ännu mer teknik och åkte sedan ned till Eksjö och
Ränneslättsturen. Med en förkylning i kroppen ställde jag mig på
startlinjen och ville prestera så mycket mer än vad kroppen klarade. Jag
väggade fysiskt och kämpade för att ta mig i mål och fick känna hur
det är att bli omåkt precis före mållinjen. Ledsen och besviken över en
sjätteplats som så här i efterhand inte alls var illa. Med bara en veckas mellanrum var det dags att köra Mörksuggejakten. Loppet som jag verkligen sett fram emot. Hade support av Cissi och svärföräldrar och badade i lera och dränktes i regn. Pressen följde med mig, jag ville för mycket och cykeln krånglade. Jag väggade, denna gång mentalt och körde in på en 7:e plats.

• Långlopp är just vad det låter, långa lopp. 7 mil är inte som 7 mil på landsvägen. Tänker er 6 st Siljan runt och en Vätternrunda från maj till september. Det känns.
• Att välja däck och lufttryck var en lika trasslig djungel som att valla rätt på vintern. Jag funderade länge, vägde för och nackdelar och var livrädd att jag valt fel. RaceKing (däck med lite lägre mönster) blev min trogna följeslagare. Hade åtminstonde ett sådant bak på alla lopp bortsett från Finnmarken där jag körde med X-king bak (Ett däck med mer grepp men grymt bra rullmotstånd). Fram valde jag Moutainking på Mörksuggan och Finnmarken (ett grovt däck som är grymt i lera men har sämre rullegenskaper, dock inte alls dåligt).
• Jag lärde mig verkligen att cykla MTB, alla tävlingar var perfekta träningstillfällen. Hade inte tid att tveka inför hinder och läskigt stök. Efter loppen hade jag facit i hand om vad jag skulle träna mer på.
• Vikten av att ladda med mat innan. Jag krånglade inte till det utan åt bara lite mer än vanligt. Dagarna innan varje lopp åt jag lite mer kolhydrater och drack lite extra. Dagen innan alltid lite extra godis. Godis med högt kolhydratinnehåll alltså, typ Gott och Blandat. Provade aldrig rena carboloader och liknande. Efteråt, god mat och oftast ett glas rött!
• Hur min kropp fungerar under loppen och hur mycket jag behövde ha med i fickorna. Under loppen gick det åt ungefät två flaskor sportdryck, 2-3 gel och 2 liquid. Lika kletigt och sliskigt varje gång.
• Kanske det viktigaste, att tro på mig själv och klara av att hantera den mentala pressen. Det var en jobbig resa i det avseendet men jag lyckades till slut att hantera det.

Eftersom vi bestämde oss så sent för den här satsningen blev träningen under våren kanske inte så optimal som jag hade velat. Det fanns ju ingen tid för lång och cykelspecifik vinterträning. Jag fick helt enkelt förlita mig på vinterns skidåkning och spinningpassen på Fristilen. För att sedan göra det bästa mellan tävlingarna för att hålla formen uppe och nöta teknik ,blev träningen denna från mars till och med sista augusti (bortsett från tävlingarna). 

• 40 pass MTB. Varierade lite längre distanspass med mycket teknikträning och korta intervallpass.
• 26 pass landsväg. Merparten distanspass, några kortare med mer fart och ett backpass.
• 30 spinningpass och 6 pass på gymcyklen för tröskel och fyror lyckades jag klämma in.

  Styrketräningen behöver vi inte orda om.

Sammanlagt spenderande jag 2926 km i cykelsadeln och samlade i hop 198 träningstimmar under perioden mars-till första september. Hur många mil och timmar jag och Hasse spenderande i bilen vill jag inte ens veta!

Så till frågan jag ställde i mars: Gjorde jag det? Saknade jag självinsikt? Nej, inte alls. Jag ångrar inte en sekund att jag vågade prova på att tävla!
För
det blev en sommar med mtb, en sommar bestående av resor kors och tvärs över
Sverige, till ställen jag aldrig sett förut. Till underbara stigar, till
surhål och grusvägar. Till jobbiga backar och hisnande utförslöpor.
Sportdryck och gel i massor, buntband och nummerlappar. After-bikemat
och godis. Trötta ben och dåligt humör, pallplatser och glädje. Mentala
prov och strulig cykel, pigga ben och vurpor. Många nya bekanskaper och
underbara människor! Kronisk blåa och såriga ben och lycka i kroppen. 

Vill ni läsa om alla loppen finns dom samlade här:
Långa Billingeracet 2012
Lida Loop 2012- min första pallplats
Ränneslättsturen 2012- hej väggen
Mörksuggejakten 2012 ett bomskott
Engelbrektsturen -Grusrally till pallen
Finnmarksturen 2012 -Ett helt underbart lopp!
Bockstensturen 2012-långa mil