Lite som kosläpp när dubbdäcken åker av

Är det vinterskorna läggs undan och vintercykeldäcken byts ut mot tysta bredare sommardäck. Även om det blir lite kallt om tårna efter nån timme och balansen utmanas på isfkäckar är det just det här jag längtar efter under vintermånaderna. När jag suttit inne och cyklat och de gånger jag pendlat till jobbet. Även om jag redan varit ute och fått köra lite stig kändes det på riktigt idag.

Det har töat ännu mer sedan i måndags och ställen där det låg lite snö då var borta i dag. Isen var inte lika blank utan mer skrovlig och gav lite fäste även om det var just lite. Jag hade ingen större plan med dagens distansplan mer än att titta till lederna på berget, stigarna i Valla och sommarhagen och ta en vända upp på Öneberget. Tre timmar kände jag skulle vara bra. Ett vanligt distanspass.

Jag som äntligen har insett nyttan med att fylla på energi (och kommer i håg att ta av det )även under passen tog med mig sportdryck och energibollar i midjeväskan. Tänkte lägga ned ett par lite tjockare vantar också om det skulle bli kallt men hejade mig. Sex grader varmt är det ju i bland på sommaren och då kör jag inte med vintervantar.

Jag rullade ut mot Frösön via vägen vid sjön. Benen kändes lätta och pigga trots ett pass på tröskel i 55 minuter i går. Kanske var det den lilla medvinden eller så väckte jag helt enkelt liv i dem igen. Jag kände att jag svettades under jackan och på väg upp mot Frösötornet åkte den av och jag var glad att jag inte hade tjocka vantar.

Jag rekade stig på skuggsidan av berget ned mot Tanne och där låg isen kvar. Fick trampa lite halvhård skoterled för att ta mig upp mot Frösötornet. Där uppe där solen ligger på har snösmältingen kommit i gång. Med lite god vilja kan man köra Skåbanan om man genar in på den och håller tungan rätt i mun genom porös snö och isfläckar. På marinen och utan ryggskydd och fullfacehjälm kändes det lite läskigt.

Jag tog mig vidare mot Valla och Sommarhagen. Där var allt blött och skitigt och inte så roligt även om det var cykelbart. Jag pausade uppe vid ängarna med utsikt över Genvalla och Böle. Lyssande på vårpigga talgoxar och tänkte att om någon vecka tinar Böle fram.

Som ett bra avslut körde jag upp på Öneberget. Tog den där korta men roliga leden ned. 2 minuters glädje för 10 minuters trampar och dra cykel upp. Men det är det värt i mars innan jag hunnit bli lite kräsen. Lycklig över mycket stigcykling rullade jag hem på torra cykelbanor och stängde av klockan efter 3 timmar.

Vårens första dubbfria distans och årets kosläpp är avklarat och visst har jag skuttat lite över stenar och hopp i dag. Så där ystert, åtminstone har det känts som jag lättat lite. Jag spar den fina känslan jag hade i dag för det kommer säkert ett par bakslag med snö innan allt tinar bort på riktigt.