Ljudet av hundratals dubb mot isen

[iframe width=”900″ height=”515″ src=”https://www.youtube.com/embed/Nl2htAmru7w” frameborder=”0″ allowfullscreen]

Nyhetens behag när jag äntligen köpte ny telefon som klarar kyla och som har minne nog för att filma!

Fredagar för cyklister i Östersund är cykelmornar. För 73:e gången klockan 6 rullade vi ut från Scandic. I dag ned mot isen och Medvinden bort till Odensala. I ljuset av våra pannlampor och till ljudet av hundratals dubb. En mäktig känsla när världen precis håller på att vakna till liv och fartvinden i 15 minusgrader som biter i kinderna.

Från isen till stigarna vid Lillsjön som är hårda och cykelbara trots att det är mitt i vintern. Som inbjöd till fart och stravajakt på segment. Sedan lugnt avrull till frukostbuffén på Scandic. Träningsvärk i skrattmusklerna och den är skräckblandade förtjusningen att ta på sig blöta cykelkläder. Trampa de två kilometerna till jobbet som är de allra jobbigaste och kallaste.

De här mornarna är heliga. De är den bästa starten på helgen och avslut på en arbetsvecka. Det är lika mycket mjölksyra som det är cykelglädje. Det är precis så här cykling ska vara i sällskap med andra och jag är så glad att vi började med det här för 74 veckor sedan. Hur trött jag än är när klockan ringer och hur långt borta cykelformen är ångrar jag aldrig en Happymorningride. Aldrig någonsin.