Ljusa eftermiddagar, cykellängtan och vårkänslor

Det har gått fort från mörka korta dagar till ljusa långa eftermiddagar. Jag har inte riktigt reflekterat över det riktigt men blev påmind av minnesfunktionen på Facebook. För 3 år sedan hade jag skejtat fjäll sent på eftermiddagen och var salig över ljuset och att jag kunde sova lite länger om helgerna och samtidigt hinna vara ute i timmar. Jag skrev ett inlägg om det och det kan ni läsa här. Det slog jag när jag läste igenom det innan jag skrev det här at världen såg så annorlunda ut då. Då trängdes vi med andra på Jaktstugan. Lyckades få ett bord i trängseln och det var inget konstigt med det. Vi tränade inför Nattvasan och skulle stå på start med så många människor. Då fanns det en mening med skidåkandet. Jag kan sakna det där lite och sakna skrivandet om skidor och cykel. Om att sätta mål och pricka av dem och skriva racereports. Det fanns mening med mycket för tre år sedan.

Nu 2021 står inga skidlopp på agendan och jag har kravlat mig upp till ytan efter en längre tid av stress och mental trötthet. Opererat mitt knä för tredje gången och kan äntligen sträcka ut så mycket mer. Det går åt rätt håll och det gör det snabbt. Jag har inte tappat mycket form och är starkare än på många år. jag har vilat mycket och kommit i kapp. Varit i Storhogna nästan ändå sedan nyåret. Har jobbat härifrån och insett att jag saknar stan lika mycket som jag längtar stugan. Jag är ändå lyckligt lottad som har det båda av två världar och kan och behöver framförallt inte välja.

I takt med ljuset kommer också vårkänslorna. Det är mitten av februari och cykelstigarna hemma i stan ska vara magiska om man får tro sina cykelvänner. Vinterparken har öppnat och kanske öppnar även medvinden snart. Den där skridskobanan som går lika fint att cykla som att åka skidor på. Jag längtar cykel nu. Det har jag inte gjort på länge. Jag längtar också promenader hemma. Längtar till den dagen jag går hem från kontoret i dagsljus. Inte en sväng från hemmakontoret.

Här i Storhogna väntar den bästa tiden. Högfjällsrundan har öppnat igen. Ett säkert vårvintertecken. Skoterlederna är uppkörda och fjällskejten väntar bakom hörnet. Likaså fatbiketurerna på fjället. Cykeln står här i stugan men det fungerar inte så bra att cykla på den just nu. Kanske testar jag en ännu en gång till helgen och tar en kort sväng mot Samevistet. Och kanske blir det en våffla på Jaktstugan i helgen om det inte är för mycket folk. Vi får se.

Egentligen blev det inte så mycket sagt i det här inlägget. Mer än vårkänslor, cykellängtan och att eftermiddagarna är ljusa. Inte alla är lika rosa som på omslagsbilden. Fjället bjuder även på fuktig dimma tjock som filmjölk i februari och ger ögonbrynen en annan färg!

2

2 Comments

  1. Här har vi haft riktiga vårkänslor i veckan. Har suttit ute i trädgården och druckit kaffe och lyssnat på fågelkvitter. Lika härligt varje år 🙂

    • Jag läste att man sett tranor vid hornborgarsjön!
      Vad härligt! Kaffe ute så där är ett vårtecken. När det värmer lite.

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: