Löpningen är bra, på många olika sätt

Det är fascinerande hur träningen och framför allt löpningen kan fungera som terapi. Hur i nuet man kan vara samtidigt som allt rinner av en. Steg för steg lättar det lite, axlarna sjunker ned medan pulsen stabiliserar sig på en jämn fin nivå. Det som varit har varit och fokus ligger på att inte snubbla på rötterna. En sådan kväll var det i dag. En kväll i Sandras och Hasses sällskap. I spikbodarna på mjuka fina stigar och på lätta ben. På stigar vi annars cyklar. Från skymning till att få tända pannlampan och prata om andra saker, planera lite äventyr och bestämma att springa mer tillsammans under hösten. En timmes träning som behövdes mer än någonsin i dag. Inte för kroppen utan för huvudets skull, för att tänka på annat.
Träningen är är fin den. På många olika sätt.
212 Comments
Leave a comment Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Så fint beskrivet. Längtar efter springtur!
Tack Camilla! Jag längtar ut igen. Tror jag behöver springa lite mer.
Jättefint beskrivet! Jag tror att det är därför jag gillar löpning så mycket, för att det är både träning och terapi på en och samma gång.
Tack Ida! Jag håller med dig. Cyklingen kan fungera på nästan samma sätt för mig men löpningen på ett helt annat plan. Varför vet jag inte men det är en skön ventil att ha.
Löpningen är bästa terapin! Vilken fin tur ni verkar ha varit ute på 🙂
Det blev en jättefin runda i Spikbodarna. Vi sprang lite av våra cykelstigar och en del av reflexbanan fast åt fel håll. Funderar på varför jag inte sprungit mer där tidigare!
Verkligen fin. Och såå nyttigt för att släppa en massa tankar! <3
Verkligen, det liksom rinner av en. Den bubblan skulle man ha jämt och inte bara när man springer
Så otroligt inspirerande blogg! Tillagd i bokmärken även på min nya dator nu! =)
Tack så mycket karina.
Så mysigt det låter! Ja, löpning, framförallt i skogen, är verkligen terapi av bästa sort.
Det var det verkligen. Pannlampa och stigar är höstmys på riktigt! Att det är! Asfalt och vägar är inte min grej, det gör mig stressad och jag tappar fokus redan efter ett par hundra meter.