Lunchstyrka och 5×8 på tröskeln

Jo men jag tränar lite också även om bloggen handlat om tips i dagarna två och ett godisinlägg. Tidsinställda inlägg som ligger i utkastmappen är bra plocka fram när det inte känns så prio att klämma fram tjohooiga inlägg. Det är lite upp och ned i livet.

I går fick jag sällskap av Hasse i gymmet. Körde ett par lunchcirklar som gick så där. Blev trött bara av att se bosubollen och kettlebellarna. Efter ett par halvhjärtade cirklar lekte jag lite med bollarna.

En utveckling av plankan helt enkelt. Kroppen var helt enkelt trött och därför hoppade jag över min tisdagstradition med bodybalance efter min spinningklass. Den var förövrigt knökfull. Extracykeln gick åt. Det var ett tag sedan det hände!

I dag ville jag ha lite revansch på gårdagens övningar och körde ett pass lunchstyrka. Kändes bra mycket bättre i dag. Jag bröt av lite från vanliga övningar och la in chins och rodd med kettlebellarna. Chinsen gjorde jag med fötterna på en stång med min kroppvikt minus 12 kg. Det tar sig på styrkefronten.

Så var det ju tröskelfest på Ringvägen. Kör inte några korta maxintervaller ännu. Det kommer senare. Ännu pallar jag inte mentalt att köra mina ”vanliga” trösklar på 2×20 minuter som brukar vara ett stående inslag under vintern. I kväll fick det bli 5×8 minuter med 2 minuters vila mellan varje intervall. Jobbigt men inte så att det inte går att genomföra
Pulsen är inte jättehög utan ska ligga stadigt runt 83-85% av mitt uppmätta max. Nu var det bara det att min pulsklocka inte längre behagar visa puls trots batteribyte. Jag fick köra på känsla och de 220 watt jag brukar ligga på. Kändes kontrollerat och förvånansvärt bra. Jag var helt enkelt stark i kväll och kunde nog ha höjt watten lite till. Jag tror att det här blev en ny favorit. Jag lurade ju hjärnan. Sammanlagt hamnade ju tiden på tröskel på 40 minuter men med lite mer vila dock.

Min tanke har varit att jag ska utföra trainerträningen på tempohojen och Cecilia ska använda min racer. Men jag vet inte om jag kommer att härda ut på tempocykeln i vintern. Jag får så fruktansvärt ont av sadeln. Det funkade skapligt utomhus i höstas men nu är det bara en pina. I kväll fick jag inga obehag alls av att sitta på racern. Jag får helt enkelt dela hoj med dottern tills jag får fingrarna ur och tittar på ny sadel.

Nä nu ska jag sträcka ut mig i soffan och slötitta på tv. I huvudet snurrar just för tillfället en skidutmaning. Jag får anledning att återkomma till den!

0

4 Comments

    • Faktiskt ett av de "skönaste" tröskelpassen om man nu kan säga så! Ja, det tar sig med balansen och bålstyrkan. Roligt att leka lite och utmana sig.

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: