Magisk tröskel och skönsång

Hasse bjöd på ett magiskt pass i dag. Ett pass där mina armhår reste sig mer än gång under de där 75 minuterna. Bara det att få spinna till låten som spelas innan start vid Bockstensturen väcker minnen och en rysskön känsla i kroppen.
Upplägget var kanon. ca 15 minuter tröskel x3 med vila däremellan. Ett pass som utmanade både benen och pannbenet. Jag är van att träna på det här sättet men inte alla deltagare i salen. De var ruggigt duktiga och utmanade verkligen sig själva i kväll. Det var ös i salen, alla peppade varandra ända in i sista backen. Vi var 17 deltagare i dag!
Jag slet lite med min onda höft. Kände redan i uppvärmningen att det egentligen inte var så bra att jag satt i sadeln. Sockerdricka i vänsterfoten och svårt att stå och sitta längre stunder. Men lätt värt om jag får säga så. Jag har i alla fall ringt och bett om tid hos Led och muskelvärsta´n. Det blir bra det här så småningom. 


Skönsång utlovades ju. Ni ska få slippa höra mig ta ton för det vill ni verkligen inte, jag lovar. I stället ska jag bjuda på min dotter. Att hon kunde sjunga visste jag ju, men inte att hon KUNDE sjunga så här. visste jag inte. Hon stängde in sig på sitt rum i går kväll och gav mig gåshud. På riktigt.

Susanne hade den skönaste kommentaren på videon som jag postade på facebook i går (som just nu har 369 likes) ”Men vänta nu…Ungen cyklar i lera och regn och har DEN rösten? Hon ska SJUNGA! Och en röst mår inte bra av lera och regn. Honungsvatten, glögg (jo faktiskt) och en röstcoach, för tekniken och för att skona rösten. NU! Pronto!”

Det är allstå därför jag aldrig någonsin kommer att få likes på min sång. Skämt å sido, min dotter har visst talang. Ni fattar att jag är rätt stolt va?