Måndagsintervallerna – tröskelstege

I dag var det jag som fick stå för taktpinnen och bestämma formen på våra måndagsintervaller. Jag föreslog lite försiktigt i går att vi kanske kunde köra ett stakpass i Fugelsta. Det föll inte i god jord. Det är cykelintervaller vi ska köra sa Hasses blick och jag gjorde reträtt. Han hade rätt. Syftet med måndagarna är just att underhålla cykelbenen.

Jag skickade över ett förslag under dagen som han nappade på. Ett av mina favoritpass som jag kört så många gånger på trainern. En tröskelstege. Vi bestämde oss för att köra före middagen och jag åt ett litet större mellanmål på jobbet och kände att det kanske skulle bli en riktigt bra kväll på cykeln.

Så blev det. Jag kände mig stark igenom varje intervall. Det fanns driv och tryck i benen. Kadensen lite högre än de senaste gångerna och där den brukade ligga förut. Pulsen stadig i den övre delen inom mitt förinställda spann. Där jag tidigare legat på gränsen till lite för högt. I dag kunde jag ha haft några slag till utan att köra benen stumma. Ett styrkebesked som behövdes när kroppen har känts som en trött traktor de senaste veckorna.

1 timme senare och vi var båda nöjda. Svettiga och nöjda. Det är roligt att göra sådant här tillsammans även om vi sitter i våra egna världar med lurar inpluggade. Men vetskapen om att det sitter någon bredvid och har precis lika jobbigt gör det lite enklare at genomföra.

Upplägget då? 

• 8 minuter uppvärmning. Stegrande.
• 2/4/6/8/6/4/2 minuter på tröskel
• 2 minuter vila mellan varje intervall.
• 8 minuters nedvarvning.

Min pulskurva blev snygg i dag. Så där jämn på några slag. Perfekt tycker jag.