Mars och tusen tankar och cykelplaner i huvudet
Förra året vid den här tiden gjorde jag och Hasse en utflykt till annersia och skogarna ovan Genvalla. Vi fikade i blåbärsriset och fotade en natur som gick i grönt med undantag för någon liten vit fläck snö. En galen känsla mitt i det som brukar vara primetime för vårvintern här uppe. Jag hade redan kört stig på Öneberget och ut i Frösöskogarna på den sidan där solen ligger på. Sista helgen i mars körde jag och en cykelvän på berget och jag rullade runt i Böle på snöfria stigar. Tänkte då att det måste vara någon form av undantag när våren kom så tidigt.
När jag tittar ut genom vardagsrumsfönstret och har i färskt minne att jag faktiskt körde utför på Öneberget i måndags inser jag att det där undantaget kom i år med. Det är redan brunvår när allt ser hemskt skitigt ut och det luktar illa. När solen värmer och fjolårsgräset är blött och fuktigt. När snön som ligger i skuggan är genomrutten och inte bär. När stigarna som gåtts och cyklats under vintern är täckta av förärdsik is.

Men mitt i allt det där bruna och trista vaknar cykelpirret i kroppen igen. I mitt huvud snurrar planer i hög fart och jag vet inte var jag ska börja i allt det roliga som väntar. Sorterar jag upp cirkusen som satt fart så:
Vill jag ha sopade vägar för att kunna ta ut landsvägscykeln. Tänker alltid varje vår att jag ska cykla mer på den. Är väldigt sugen på långa intervaller, korta spurter och backintervaller. För jag känner mig stark och pepp efter en lång Zwiftsäsong där jag längtat ut på riktigt. Sen någon gång när alla stigar tinat fram och det går att köra utför på berget avtar plötsligt den där längtan efter landsvägscyklingen – varje gång.
Vill jag ställa i ordning min Orbea för att kunna köra lite mer utmanade stig. Den kommer få sig lite omvårdnad redan i dag tror jag. Jag kommer mestadels att trampa på den under sommaren, det har blivit så medan Marinen har fått vara vinterpendlarcykel och de där första stigletarturernas kompis för att slippa halka på is. Om det blir Marin eller Orbea i helgen vet jag inte. Men ut ska jag likt kor på kosläpp.
Ser jag så framemot berget i år. Vill se om alla dagar och timmar jag tillbringade i bikepark i fjol och framförallt tiden vi la i Schwietz på branta leder har gett resultat till det här året. Det mesta blev mindre brant när jag kom hem. Mina perspektiv på vad brant är förändrades och likaså dne där föreställningen jag har att jag inte alls kan cykla brant.
Jag längtar också efter Åre, trodde väl aldrig att jag skulle skriva så. Åre bikepark var inte en favorit förens för två somrar sedan när Filippa visade vilken galet bra cykling det finns där. I fjol fick jag också med Hasse. Det är inte öppning där förens i juni så jag får längta lite till.
Längtar jag till Böle, såklart, det är ju bästa cykellekparken. Ingen sommar utan timmar där. Jag tröttnar inte alls. Inte på att cykla upp för någon minuts utförsåkning. Tröttnar inte på utsikten, på de fint gjorda lederna och på stigarna omkring. För Böle med omnejd gömmer också fin stigcykling. Ändå bort till Orrviken om man vill och kan tänka sig att skarva med grusväg.
Upptäcka ny cykling i vår och sommar. Jag har några ställen på min lista sedan många år tillbaka. Som Backe 15 mil härifrån. Som mer stig i Oppdal, Röros och Trondheim. Vi har lite Norgeplaner till semestern i år och Hafjell som ett givet stopp.
Jag vill också upptäcka Sverige, alla nya bikeparks/mtb-parker som poppat upp som svampar ur jorden de senaste åren. Kanske du har något bra tips? Släng in en kommentar om det!
Självklart vill jag till Lofsdalen även i sommar. Det hör till och ligger på bra avstånd från stugan. I år vill jag få till en dag i själva bikeparken också och inte enbart i MTB-parken. Det var längesedan helt enkelt.
Till och med så längtar jag att ta fram mina rullskidor. Trots att vintern knappt har slutat. Men jag har insett att det med stor sannolikhet inte blir något mer skidpass. Så jag får staka utomhus och nyttja ski-ergen på gymmet när suget sätter in!

Sen trängs ju cykel- och träningstankarna med alla andra saker jag börjar längta efter nu. De där lite mer utomhusgrejerna som att sitta vid en varm stugvägg som i helgen som gick eller koka kaffe på gasköket. Men det är en annan historia.
Vad snurrar i din vårhjärna just nu? Berätta!
24 Comments
Leave a comment Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Brunvår – vilket spot on ord! Härligt med massa saker att längta till. Jag klickade just in årets första anmälan till lopp – jag och Lovis ska köra korta banan i bonnaracet Ölmstad MTB tillsammans. Det ser jag fånigt mycket fram emot!
Å men vad roligt och vilket life goal på nåt sätt, att få köra race med sitt barn! Stort lycka till till Lovis, och dig förstås. Återigen är vårt land avlångt, ni ska snart köra race och jag såg hur du fixade med leder. Här letas det stig, haha.
hela din inledning, vilket mästerverk med ord för att beskriva tiden just nu
Tack Sara för din kommentar, du anar nog inte hur glad jag blev av den, för orden har jag tappat bort det senaste men de är tillbaka.