Medvinden i motvind

Jag är så ambitiös att jag numer parkerar vid vallsundsbron och tar skridskorna till stan. Egentligen handlar det väl om att jag är snål och ogärna vill åka röda saaben i stan. Men vardagsmotion får jag.

I dag hade jag tänkt att ta skridskorna ända hemifrån men jag är inte riktigt kry än och så här i efterhand var det ett klokt beslut. Det blåste rejält på vägen hem. Sidovind och motvind på samma gång, det var som att skejta i isglass. Det milda vädret har tagit hårt på isen. Stora partier med sörja, sprickor och nån konstig halvfrusen skare. Men jag tog mig hem, lite svettig.
Nu stormar det visst ännu mer.
Vart är vintern?

I morrn håller jag mina tummar att det blir forza, onsdag rpm på lunchen. Trevligt och på tal om cykel så fick jag ett sådant cykelsug i går att jag lätt hade kunnat byta bort Östersund mot vad som helst där det är barmark och varmt. Suget lindrades en aning i dag när Kadens låg i brevlådan. Ultracykling! Häftigt, att cykla 500 mil, huuua då är man uthållig. Nu ska jag inte satsa lika hårt, får räcka med 300 km i juni.