Mellandagar i stugan

Det är årets näst sista dag och vi har inte gjorts särkilt mycket i dag. En välbehövligt sovmorgon följt av lång frukost-. Jag hade en första planering att ta en promenad sedan åka skidor med pannlampa innan middagen. I går var vi peppade och förväntansfulla över att få skejta ned till Vemdalsskalet för första gången den här säsongen. Det var nyspårat och lagom många minusgrader. Hasse hade borstat av våra skidor för att skapa lite bättre glid innan omvallning på kvällen.

Vi kom inte långt förens jag kände hur trött jag var i kroppen. Eftermiddagen innan hade jag kört stakintervaller i backe i Brunflo. Ett snabbt träningspass innan jag fortsatte ned till stugan. Det passet satt kvar i kroppen och det kändes som att dra tunga däck bakom mig. Hasse var lika trött och vi bestämde oss för att korta av passet och skejta hem efter att ha tagit övre delen av skalets 7.5 km-slinga. Det var utan tvekan vinterns jobbigaste pass trots att intensiteten inte var särskilt hög. En fuktig luft hade gjort våra kläder, skidor, stavar och glasögon isiga.

Med det i färskt minne gjorde jag om planerna i förmiddags. Vila i stället. Bara en längre promenad och soffhäng med stickning och redigering av bilder. Ett bra val. Jag vill orka åka skidor under veckan, redan i morgon.

Vi tog med oss kamerorna ut och gick en tur vi gått många gånger förr om åren. Via skoterspår i en loop runt stugområdet. En led som slingrar sig genom höga granar och sedan längs med Sångbäcken och det som är myr sommartid. Det var skönt att komma ut i vad som med lite god vilja känns som ute i ingenstans. För just nu är det så mycket folk här. Så mycket folk och trängsel har jag inte sett hemma i stan på länge. Jag blir stressad av det men vet att det lugnar sig och tänker att det är så när vi valt att ha stuga i en skidort. Hemma i stugan däremot är det lugnt.

Det var ingen blåkupa idag utan precis som i går ett dis med regn i trots att det var runt 6 minusgrader. Naturen blir monokrom och foton skulle lätt kunna tas för svartvita om det inte vore för en färgklick i form av en jacka. Det är oerhört vacker tycker jag. Isig och kall färgskala där kontrasterna på nära håll är skarpa och på långt håll svaga.

Senare nästa vecka är min plan att ta mig ut i skogen med snöskor och försöka fota djurspår och fåglar. Vi såg röda fina mindre korsnäbbar i dag. De i kontrast till vita granar kan bli fint. Jag ska ta med mig en stor termos kaffe och fika. Något jag längtar efter länge. Det ska bli rejält kallt men en stund klarar jag mig alltid.

De här mellandagarna i stugan ska jag också ägna åt att skriva lite. Sammanfatta 2023 och blicka framåt. Och så kanske bjuda på lite vintertips. Vi får se!

7

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: