När bränslet är dyrt får jag springa

Jag är väldigt tacksam över att jag kan springa igen. Det var ett stort mål under rehabiliteringen efter korsbandsoperationen. Det var ingen självklarhet och när jag trodde jag kunde fick jag besvär med foten också. Nu springer jag helt utan några smärtor eller besvär överhuvudtaget.

Mitt mål nu är att genomföra en fjällmara i sommar. Göra det med bra träning innan och inte så som jag gjort förut. Sprungit lite, genomfört och varit förstörd efteråt. För att hålla i gång under vintern och samtidigt inte ta så mycket tid från skidåkning och cykling har jag sprungit ungefär en gång i veckan. Det har inte spelat så stor roll hur långt eller längre jag sprungit. Jag har bara gått på känsla. I bland bara ett par kilometer och i bland ett långpass.

Jag har löppendlat till jobbet ett par gånger och i dag blev det löpning till affären. Jag bor ju en bit utanför stan men inte tillräckligt långt för att ta bilen allt för ofta. Framförallt inte ny när dieslen är så galet dyr och jag bara skulle ströhandla lite choklad, bröd och grädde.

Veckans löppass blev på så sätt ett fint sätt att avsluta jobbveckan och få ett långpass i benen. Jag hade kunnat springa till närmsta affären 3 kilometer bort men de har ett dåligt brödutbud. Så jag sprang till den butik med bäst bröd med en omväg mina gamla hoods. Därpå Ringvägen såg det ut som vanligt och 8.5 kilometer senare klapprade jag in på affären i dubbskorna. Packade ned varorna i ryggsäcken och sprang över Lillsjön och Torvalla hem.

Jag tyckte det kändes både tungt och långsamt i dag. Lite som att springa i motvind hela vägen. Benen var trötta efter ett snabbt och ganska jobbigt skejtpass med Sara i går och ett tempolopp på det. Jag tittade inte efter några kilometertider under passet. GÖr sällan det när jag springer lugnt. Väl hemma såg jag att hastigheten låg så som den brukar på långpass och det var bara en känsla av långsamhet i dag.

Det blev fina 14 km och en vispad grädde i förpackning. För springer man med grädde i ryggan vispas den visst!

Nu ska jag äta lite mer choklad, titta på tv och ta en liten sovmorgon och ladda för fatbike ett par timmar i morgon innan jag hämtar upp Sandra för middag ute på isen!