När det bara känns skit

Jag skulle ju köra ett hårt och intensivt intervallpass i dag. Såg faktiskt framemot det hela dagen. La upp en gameplan till Hasse på väl utvalda stigar. Vi skulle också prova den nya änduroslingan. En gammal endurobana som jag bara kört avslutningen på. Lite pumptrack på slutet och ett hopp om farten är god.

När Hasse nappade på mina stigar insåg jag att det skulle bli jobbigt. Jag försökte peppa mig att mina ben var pigga. För skojs skull eller mer för att testa om det skulle det funka inför Ragunda delade vi en dos Intend från Umara. Den där röda påsen som följde med startkittet och som bara blivit stående i skafferiet sedan dess. Tydligen raketbränsle och bra inför tävling och hård träning. Nu kanske man inte skulle grunda med en pastamiddag av storlek större innan.

Vi startade våra intervaller i reflexbanan, en knixig slinga som fungerade fint när den var torr. Jag var väl övertänd och Intendkickad och ramlade tre gånger. Ena gången en liten färd över styret. Slog sedan i något och kedjan hoppade av. Trodde först jag slagit sönder mitt vevparti.  Vi till änduroslingan där jag i lite för hög fart hoppade ut i skogen. Sedan tappade jag mojon. Blev arg och tjurig och strundade i allt vad intervaller hette. Försökte ändå komma i kapp Hasse i en jobbig backe, studsade omkring i skogen på ett utförssegment och tänkte att jag kör i hjäl mig i kväll om jag inte försöker skärpa mig. Tekniken var kass. Inget flyt och studsig cykel. Skorna klickade ut ideligen. Det kändes helt enkelt skit rent ut sagt. Dessutom mådde jag illa av den där Intenden.

Visserligen körde jag snabbare än jag gjort på stigarna innan så målet uppnåddes på så vis. Att slå mig själv men pulsen var inte där jag ville, inte huvudet heller och framförallt inte min cykling. Inte den känslan jag vill ha under ett intervallpass. Men det är bara att komma igen och tillåta sådana här mentalt kassa pass i bland.

Men kvällen var vacker och vi slapp regn. Nu mörknar det snabbt så om någon vecka är det dags att ladda pannlampor på kvällsturerna igen. Det ser jag faktiskt framemot!