När motivationen tryter får man ta en för laget

Det är inte alltid så roligt att cykla. I bland krävs det en hel del kraft att ta sig ut. Kraft att stå emot alla de där undanflykterna som dyker upp. Som vädret, de trötta benen, smutsiga cykeln och längtan efter att bara dra täcket över huvudet. De är inte så många de här tillfällena (tack och lov) men de kommer och behöver i bland bara övervinnas och i bland tas som en signal att det är dags att vila.

I dag ar en sån dag. Jag hade egentligen sett framemot att få cykla ett längre pass. Var lite pepp på att ta mig ut till Böle för skön utförscykling. Men det blåste småspik i dag, så där att det viner utav bara tusan i köksfläkten. Det gick stora gäss på Storsjön och regnet hängde i luften. All den vita snön har töat bort och november bjuder på alldeles för många varmgrader.

Jag la Böle-tankarna åt sidan och bestämde mig för att cykla över skogen till spikbodarna. Köra ett par av de där fina utförssegmenten och cykla hem. Helt ärligt lockade det inte alls men var ändå ett bra alternativ till att inte göra något alls. Jag tog kort t-shirt under tunn vindjacka och mina vattentäta nya dirtlejbyxor och hoppade över buff under hjälmen. Hade det inte stått november i kalendern hade jag kört barbent och i shorts.

Det var inte alls roligt. Inte det minsta och det är väl inte så pepp att skriva det. Men så var det. Stigarna blöta, leriga och hala och skogen bara brun. Allt blev skitigt och trots varma grader kröp en småkall väta in under jackan och skorna. Jag trampade envist över skogen vid Torvalla och sedan Spikbodarnas 13.4 km skidspår. Via en stig jag aldrig kommer gilla på cykel men funkar fint att springa. Jag tog några bilder där det såg ut som allra tråkigast och postade en story på Instagram.

Väl vid den första av två utförsstigar som jag tog kom lite glädje tillbaka. Efter den andra kunde jag cykla hem. 1 timme 20 minuter senare kunde jag spola av både mina byxor och min cykel. Då kände jag mig väldigt nöjd över att jag tagit mig ut. Framförallt nöjd över att jag faktiskt trots liten motivation tagit en för laget.

För det som fick mig att inte vända hem efter första blöta stigen är att vi har en träningsutmaning på jobbet. Vårt lag Norrskenet har för tillfället en tredje plats på de som rör sig mest och leder att-peppa-varandra listan. Målet är att röra på sig minst 30 minuter. Allt från en promenad till ett intensivt träningspass räknas. Ger man dessutom sina kollegor pepp och lägger ut bilder samlar man fler poäng. Hade jag åkte hem lite småsur över vädret hade det inte varit så bra för laget helt enkelt och en bra motivation att ta sig igenom sånt som är lite jobbigt för tillfället!