När träningen faktiskt gett resultat

Jag har lagt den strukturerade träningen bakom mig. När jag fick veta att jag skulle operera knät igen kändes det inte som någon mening att lägga ett schema. I stället har jag varvat långa lugna pass med zwifttävlingar och några skidpass med högre fart. En ganska skön träningslunk helt enkelt. Det jag planerat in är mina vilodagar eftersom jag annars glömmer dom om jag inte är noga med att lägga in dom.

Jag har känt att jag varit starkare på skidor än på många år. Grundfarten är högre och trycket finns, även uppför. Jag kan gå på länge på hög puls och tröttnar inte lika fort muskulärt. Jag återhämtar mig snabbt och kan få upp fart snabbt. Har både uthålligheten och explosiviteten i år. Men det är på skidor och det som jag faktiskt tränat mest.

Cykelpassen utomhus har varit få och jag har inte tagit i särskilt hårt bortsett från ett par lite mer högintensiva pass på våra vinterstigar. Ena gången med Marinen och andra gången på Fatbiken. Visst har det känts som det finns lite krut i benen men väldigt svårt att avgöra om jag är snabb eller inte. Inomhus har jag däremot lyckats köra några riktigt bra zwifttävlingar och gått från B-klass till A-klass i damkategorin men inte höjt något FTP. Eller jag har väl egentligen inte gått all-in för att testa min FTP.

I dag ville jag testa om det skulle vara någon skillnad jämfört med runt jul. Då körde jag ett VO2-max pass med 40/20 intervaller. Jag kände mig stark då och intervallerna kändes så intensiva och jobbiga som 40/20 intervaller kan göra. I dag hamnade pulsen på många slag lägre. Där jag har min tröskelpuls och känslan i ben och kropp var just tröskelkänsla. Det blev aldrig för jobbigt och jag kunde genomföra varje intervall på ett perfekt sätt. Det är sällan det sker.

Jag behövde den där bekräftelsen av att träningen faktiskt ger resultat utan att stenhård struktur och massor av intervaller. Egentligen ska jag ju bara vara så stark att jag orkar skejta klart den här vintern, trampa upp för att åka utför och orka cykla långt och länge på fjället. Och så sprätta på något segment i sommar bara för att bli trött. Men det är ändå en fin känsla att känna sig stark och att få ett kvitto på jag fortfarande utvecklas och blir lite starkare.

Nu tar jag helg med den känslan i minnet. Packar in både skidor och fatbike i bilen och hoppas på fint vårvinterväder. Kanske blir det en tur på skoterleder både på cykel och skidor i helgen. Jag får se!