Nu gör vi helg med sprättiga ben
Jag ska inte tjata hål i era öron om hur kul det är med Happymorningride eller om mina ruggigt grymma däck.
I stället kan jag berätta att något har hänt med mina sega vinterben. De är sprättiga såsom de brukar vara på vårkanten. Det surrar lite i dem. Så där som det kan göra när formen börjar komma.
På ”rätt cykel” var jag kvick i morse. Uppför fanns trycket och utför modet. Jag blev trött men inte utmattad. Så pass pigg att jag bestämde mig för att ta en omväg hem. Morgonens Happyride baklänges med två tuffa stigningar.
Med tung rygga och ett gäng lussebullar i magen gick det förvånasvärt lätt.
Det behövs visst inte mycket för att få i gång cykelbenen nu. Ett par pass så vaknar de. Nu hade det varit lite mer önskvärt att få i gång skidkroppen. Men det kommer nog det också. Ska öva lite i morgon.
Nej nu gör vi helg. Brasan är tänd, kvällskaffet i muggen och kanske finns det tinade lussebullar?
