Om jag hade varit cool hade jag stått och balanserat
Om jag hade varit cool hade jag stått och balanserat på toppen av den lilla stenhällsön. Kanske till och med studsat runt och vänt på ekipaget utan att sätta ned fötterna. I stället skrek höjdrädslan åt mig att sitt ned för fan innan du ramlar.
Om jag hade varit cool hade jag kört ned på bakhjulet och över isen tillbaka in på fastlandet.
Men sedan var jag cool och satte ett tekniskt parti jag haft lite isssues med. Det har grämt mig att jag satt ned foten och inte klarat paritet och framförallt bara åkt vidare. I dag tog jag om och klarade det. Då var jag sjukt cool som med lätthet körde över lite rötter på skrå och hittade rätt mellan de vassa stenarna och det lilla dropet av sten.
Jag var också cool som visade upp riktigt bra fallteknik när jag skulle över ett träd. Medan jag ramlade pratade jag med Hasse om hur den där stigen vi letade kunde gå. Eller ramlade är fel ord, mer att snurra runt med fötterna i pedalerna.
Oavsett cool eller inte så fick vi ett par fina timmar på stig igen. Fika på en bänk vid stranden och nästan ingen vind i skogen. Jag cyklade hem sedan. Asfalt med enduroriggen, inget jag kommer att göra om men det blev ett fint distanspass att stoppa in i trainingpeaks.
4 Comments
Leave a comment
Nu är det ju såhär att du är en av de coolaste kvinnor som finns även om du råkar vara lite höjdrädd. Bara så du vet!
Men tack! Lite höjdrädsla är ju egentligen ingenting…eller kanske ev lite dumt i kombination med att åka utför haha.
Hur cool som helst!! En riktig badass faktiskt, skulle aldrig våga göra downhill själv 🙈
tack. ska ta med mig det där när jag känner mig lite höjdrädd eller lite mindre cool. Tror säkert du skulle våga downhill om du bara provar! Det ser värre ut än vad det är och med alla skydd känns det bättre och så finns det snälla flowiga leder! Ett mål att testa i sommar kanske? 🙂