det bästa äventyret är det som blir av

Årets första riktiga distans på skidor – endorfinhög och våffelmätt

Den allra bästa känslan är trots allt att få komma i gång att röra sig efter att vilat länge. Framförallt om man varit krasslig. Visserligen lufsade vi runt Storhogna i går kväll i promenadtempo på skidorna men det räknas inte. Mer än att kroppen kändes helt okej än om lite seg. Tanken var att smyga i gång den så att den inte skulle få en chock i dag när jag bestämt mig för att köra distans. Jag hade först en […]

Läs vidare

Om att vara rädd om sin tid

Jag har gärna flera bollar i luften samtidigt. Vill så mycket och tänker att det alltid löser sig. På ett eller annat sätt löser det sig även dygnet bara har de timmar det har. Maximerar tiden och pusslar för att få det att fungera. Jag har också svårt att säga nej. Jag säger ja och löser det och tappar bort mig själv någonstans på vägen. Det har visserligen gjort att jag fått uppleva mycket och hamnat på vägar jag inte […]

Läs vidare

Stockholm bara vi två och en herrans massa bilder

Det är sällan vi gör saker tillsammans på tu man hand en helg utan någon form av träning. Jag kan inte minnas att vi åkt i väg och bott på hotell en natt bara vi två utan att ha något träningsrelaterat att göra. Som en tävling, en cykelresa eller något annat. Visst har vi varit på väg träningsfria helger förut men med Cecilia. Efter snart 9 år tillsammans kändes det som att det var på tiden och mer efterlängtat nu […]

Läs vidare

Tisdag – och ute skiner solen

Med mig från Stockholm i helgen fick jag en förkylning. Den kröp på redan på lördagkväll och försvann en stund på söndagen och kom tillbaka lagom tills jag skulle gå och lägga mig. Vaknade upp i går med snuva och oavbrutna nysningar. I dag är snuvan borta men halsen tjock och jag orkar inte göra så mycket mer än slötitta på tv och titta ut. På den fina vinterdagen som passerar. Solen som strilar så fint genom björken på andra […]

Läs vidare

Stuglängtan, fjällängtan och skidlängtan

En liten nackdel bland en del andra nu när Hasse jobbar i Storhogna är att jag inte kommer ned till stugan lika ofta. Vi har bara en bil och att Hasse ska åka in till stan för att hämta mig känns inte alltid så försvarbart, varken sett till ekonomi eller miljö. Jag kan åka buss men det kostar och blir inte heller försvarsbart varje helg. Dessutom vill ju Hasse in till stan i bland. Hemma fungerar det bra utan bil. […]

Läs vidare