Pannlampecykling i Fillsta

Jag bjöd in till pannlampsrunda på stig i Fillsta i går. I Östersunds cykelklubbs regi. Häromveckan hade jag också bjudut in till pannlampecykling men då på Böles enduroleder. En häftigt grej att köra med pannlampa.Det känns som det går ännu lite fortare utför när skenet av pannlampan skapar en stor farteffekt. Den turen blev uppskattad och som en klubbkompis, John ungefär a, det behövs inte så mycket mer än att dra i hop ett gäng och cykla en kväll för att få en levande klubb. Det har han alldeles rätt i. Speciellt nu när den organiserade träningen är över för säsongen i klubben. Lite spontana turer av medlemmarna själva gör det ju lättare att komma ut nu när det är lite motigare att cykla själv.

Jag ville gärna visa några av de fina stigar som finns från Fillsta ned mot Åkeräng och Måläng. Stigar som inte är så tekniskt utmanande eller består av långa rotmattor men är riktigt fina och roliga att köra. Jag har cyklat mycket där förr om åren och har saknat turerna där i år. Jag har tillbringat mycket tid på berget och i Böle i sommar och inte hunnit med mer än en enda gång. Därför var det extra kul att få bjuda in till cykling där.

Nu är ju kvällar när det är mörkt inte den bästa tiden att visa stig. Ingen visste ritkigt var de var i går när jag körde faviritstig efter favoritstig. Men det var inte det som var det viktigaste i går utan att få träffa och andra och få cykla tillsammans. Något som jag saknat mycket i sommar. Det var en känsla av förr om åren när vi körde happyrides ofta, både i dagsljus och med pannlampa.

Vi blev ett gäng i går och en ny cyklistbekanstskap för mig. Det är det som är tjusningen. Man får lära känna nytt folk. Jag hade ingen aning om hur stark gruppen var men hade lovat en lugn tur och tempot blev bra. Det var halt, lerigt och blött men inte så farligt som jag trodde med tanken på sista tidens blöta väder. Men det blöta gjorde inget och bättre att det kommer underifrån än från ovan. Det var surr i gruppen, glada miner och jag kände den där fina känslan av gemenskap i något man tycker om. Det gjorde mig glad in i själen!

Jag hade utlovat 90 minuters cykling och var tillbaka vid bilarna nästan på pricken. Vi tackade för en bra tur, sa hejdå till varandra och åkte hem. Jag kall och blöt men nöjd över en riktigt fin kväll och med planer på mer social cykling. Till syvende och sist får man helt enkelt själv bjuda in om man saknar sällskap och inte vänta på andra!

(bilderna till inlägget har Hasse tagit. Jag själv lyckades inte ta en enda vettig bild. Imma på linsen helt enkelt)