Pannlampecykling och planka – en typiskt bra kväll

Det var väldigt länge sedan som jag och Hasse cyklade tillsammans. Han har ju haft besvär med ryggen, vädret har varit ruggigt och jag kört spinning. Tiden har liksom inte räckt till. I dag kom vi äntligen ut. Vädret var ruggigt även i dag men det fick inte hindra mig även om jag var så trött efter jobbet att jag somnade på sängen en stund.

Nollgradigt ute innebar mycket kläder och mina varma vinterskoskydd. Rätt svettigt innan jag tagit mig utanför dörren. Hasse har blivit med cykel igen. Denna gång kom han över en crossran från vår kompis Lars som nog har det mesta hemma. Hasse har letat efter en billig ram för att kunna pendla under vintern. Så nu bor det ännu en Fuji hos oss. Jag är bara lite avundsjuk. Å andra sidan är cross som tävling här uppe rätt obefintlig. Så en sådan behöver jag inte (påminn mig gärna om det om jag skulle börja yra om ytterligare en cykel till).

Himla bra med reflexmössa under hjälmen?

Tanken var en runda utan allt för mycket stök. Frösön gick därför bort. Vi bestämde oss för att åka mot Torvalla och vika upp mot skoterstadion vid Gräfsåsen. Lite stig, en del asfalt, skogsbilsväg och grusväg kändes som en bra testrunda för Hasse.

Cross-manen.

I Östersund har vi guldlöv.

Ett till försök att visa hur bra lampan är. Lite bättre än sist även om skärpan har en del att önska.

Det blev en fin runda på 2 mil även om det drog lite kallt emellanåt. Fötterna var dock varma och nöjda i vinterskoskydden. Fick lite puls uppför och lite mata på grusvägen ned mot Spikbodarna. Benen var skapligt pigga trots en vecka av mycket träning.
Det är ovant att cykla med så mycket kläder på sig. Allt känns så klumpigt. Slirigt var det också bland löv och lera. Jag saknade däck med mer grepp och ska nog stansa mina Rocket Ron tills jag får fingrarna ur och köper vintertassar till Fujin.


En typiskt bra kväll i sadeln helt enkelt!

Två cyklar en hiss. Nästan en filmtitel.  En klaustrofobisk film.

Bara för att jag kan slängde jag mig ned på golvet i cykelbyxor och jättelurar för att maxplanka igen. Jag maxplankar inte varje gång jag kör bål. Då blir det tabataplankor som avslut på passet. Uppenbarligen en bra taktik. För jag persade i kväll. Sen föll jag ned halvdöd på ryamattan och ville helst ha bärhjälp till soffan. Jag lyssnade på låt nummer 6 från RPM-passet. Face to Face heter den och innehåller två långa fartbitar på 75 sekunder. Där sliter deltagarna rejält. Jag tänkte på dem i dag, hur grymma de är och det hjälpte mitt pannben lite.
Helt ärligt är jag lite sur att jag inte härdade ut 21 sekunder till. Det hade gått om inte låten tagit slut inbillar jag mig. Då hade jag nått målet. Äh…nästa vecka kanske?

Jag har inte tatuerat mig i kväll, det är en postcykel-fläta

Nu måste jag slänga mig i duschen och krypa i säng. Det är fredag i morgon. Det har snöat i Storhogna. Behöver jag säga att jag längtar efter stugan?

(Håll lite utkik vid lunchtid i morgon, vinnarna i Fjällturen-tävlingen publiceras då!)