Pollen, bulle i Böle och många höjdmeter uppför

Nu var det längesedan jag skrev något men det känns som livet har gått i ett den senaste tiden. Jobbet tar stor del av energin fast numer på ett positivt sätt. Hemma har det varit en del saker att stå i och jag har som vanligt under tidiga våren nästan hetscyklat. Man vet aldrig när det blir varmt och soligt igen-tanken och benen blir allt tröttare. För vi har haft väldigt fint väder en period, som sedan övergick till vinter för att sedan bli varmt igen.

Just idag måndag är det sommarvarmt och jag sitter på balkongen fast jag helst av allt hade behövt vara inne och slippa all pollen i luften. Våren och försommaren innebär pollenbesvär för mig. Vissa år lite värre än andra och det här året känns som ett sånt år. Det blev lövsprickning så snabbt och björken är redan grönt. Det har gjort mig helt sänkt och mitt immunförsvar får jobba hårt. Det är i bland svårt att avgöra vad som är vad. Förkylning eller allergi. I morse insåg jag att jag var alldeles för trött och hängig för att orka jobba och hade till råga på allt huvudvärk. I går rann näsan i ett men jag orkade cykla. Kanske dumt men jag vet aldrig riktigt vad som är vad.

Bortsett från det så har den senaste tiden handlat mycket om att cykla. Tillsammans med vänner och själv. Jag har tagit många höjdmeter på berget för att få några åk utför. Backen upp är lång och seg men man vänjer sig på något sätt och att få åka utför ger motivation att ta sig upp. Låg/medelintensiv backträning är bra tänkte jag häromdagen när jag avverkade 1000 höjdmeter för 9 åk. Men det behövs lite träning utför innan liften öppnar. Det är inte så långt kvar till endurotävlingen här i stan och den har jag tänkt att köra.

Men jag cyklar inte enbart på berget utan har äntligen fått ett par pass i Böle! Det tog lite tid innan de flesta stigarna blev snöfria där och torkade upp. Men nu är nästan allt åkbart. Efter den här veckans utlovade värme går säkert alla vanliga stigar bortåt Fillsta och Åkeräng att cykla.

I går när näsan rann som mest åkte jag och Hasse ut till Böle för lugn fikacykling. Vi båda var trötta men ville få lite frisk luft och ta tillvara på söndagen. I ryggsäcken hade vi en termos kaffe och bullar från Edenbos. Fikacykling är viktigt och likaså bullar resonerade vi. Det blev ett par åk, en lång fikastund och ett par åk till innan vi åkte hem. Jag hade tryck i benen och satte tekniken bra körde en led otippat snabbt. Kanske bullens förtjänst?

Jag tänkte i går när jag klättrade upp i det jakttorn som står på hygget att det runnit mycket vatten under broarna under åren som gått. 2009 bodde jag och min dotters pappa i Genvalla, ett par kilometer från hygget i Böle. På den tiden cyklade jag mest landsväg och Vätternrundan var det årliga målet. Den sommaren köpte min dårvarande sambo en mtb från Egons cykelaffär. Mest för att det skulle vara roligt att göra något annat. Jag var väldigt skeptisk och kunde inte riktigt se tjusningen i att cykla i skogen. Men nyfiken som jag var och är testade jag hans cykel på stigarna runt Böle. Inte de som bar utför utan platta stigar som finns kvar än i dag. Det var galet svårt med alla rötter tyckte jag då. Några månader senare köpte jag en egen mtb och testade igen och tyckte det var lika svårt, men kul ändå. Fika på den tiden existerande inte heller. Inte kunde jag ta med mig fika i ryggsäck när jag cyklade landsväg. Otänkbart. Men nu inga konstigheter. Varken med ryggsäck, midjeväska eller fikatermos!

Tiderna förändras och tur är väl det!

3

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: