Post-semesterblues och film på tuben

Vi kom hem till Torvalla by i går kväll efter ett sista semesterstopp i Järvsö. Våra planer fick göras om lite när Elnas Jimmy blev sjuk och vi valde att inte stanna hos dem på vägen hem. Efter att ha tagit oss igenom Tyskland, sovit i Kassel och besökt den fina staden Quedlingburg tog vi en natt i Nyköping Falster i Dannmark. Vid frukosten gjordes våra planer om när jag såg messet från Elna. Vi bestämde oss för att ta en natt i bilen någonstans mellan Helsingborg och Järvsö. Nu är varken jag eller Hasse 20 någonting längre och vi var ännu stelare än vanligt när vi försökte skaka liv i våra kroppar efter ett par timmar på en rastplats vid Långaryd. Att sedan få somna i en skön säng i en lägenet på Järsvö Logde var ljuvligt.

Vi gjorde en dag i bikeparken i Järvsö. En favoritpark för oss båda. En onsdag i slutet av augusti har man nästan parken för sig själv konstaterade vi. Inga liftköer, inga att passera i lederna och lagom varm temperatur att cykla i. Från Schweitz värmebölja till en luft som skvallrar om att hösten snart kommer var lisa för själen. Eller kanske mer skönt att få använda sin rena oanvända långärmade cykeltröja efter två veckor av handtvättade cykelkläder?

Vi åkte sedan de tre timmarna hem och sa till varandra att det var perfekt att göra ett stopp så nära hem. De sista milen skulle inte vara något i jämförelse med alla de vi avverkat under nästan 3 veckor på vift. Väl hemma lät vi alla väskor stå, drack kaffe, åt korv med bröd och surrade bort nån timme med Cissi som kommit förbi och lämnat nyckel.

I dag har den där tomheten efter något man längtat efter slagit till. Lite som när jag körde långlopp förr och var nere och lite lättirrerad dagarna efter. Var det bara det här? Vad ska jag längta efter nu? Jag har varit trött i dag. Lite småsur över ingenting egenligen, känt med nere och haft en skitdag i Böle. Jag var pepp på cykling och allt kändes okej tills jag började cykla. Min tumme och sidan av låret gjorde lite extra ont. De båda fick sig en rejäl törn näst sista dagen i Champery när jag kom på att ta en brant utan att reka kändes som en bra ide. Lika bra ide att försöka bromsa för ett kostängsel. Det slutade i en krasch på rullgrus modell större. En färd in i koststängslet hade varit lindrigare, tror jag.

Jag hade ingen fart och inget flyt och punkterade på det sista åket. Mitt backdäck fick ett stort hål i den sista cykeldagen och vi la i slang. Punkterade i Järvsö och hemma. Det var inte en humörhöjare om man säger så. Men jag vet att den är irritationen, nedstämdheten och tröttheten går över. Jag behöver sova ordentligt, göra något annat och äta lite mer. Det har varit för varmt och min aptit liksom försvinner.

Så för att lindra lite post-blues har jag klippt i hop en längre film från Full Swiss National. Champerýs mäktigaste och en av de roligaste lederna. Vyerna är magiska, leden utmanade, snabb och samtidigt kurvig. Vill du sen den finns den på min Youtube-kanal. Om du klickar i prenumerera så får du notis när det kommer upp nytt! Har en del film att jobba med efter den här redan.