Racersällskap!

(Egons hade klingbultar och jag kan andas ut. Nu när det har gått lite ont torde väl lördagens långlopp gå bra eller hur?)

Nu var det inte det skulle handla om. Utan att jag har rastat den andra Fujin. Tanken var ett lätt och fint rullpass. Sms:ade Anna i eftermiddags som gärna ville ut! Det var på tok för längesen som vi hojjade tillsammans så jag blev glad.

Fast det här med lätt rullpass är svårt. Framförallt när det finns så härliga backar att köra med racern. Så vi besökte min favorit: Härkebacken. Jag gillar den och avskyr den, fast mest gillar jag den. Tror jag. Den är i vilket fall som helst smärtsamt vacker om man orkar lyfta blicken lite. Den är ett stadigt inslag i mina spinningpass. Anna verkade gilla den, eller hon tyckte den var rätt jobbig. Vi tog oss an backen från Lövsta och runt ned med Frösö Zoo. Två sköna mil, ett sånt där pratpass. Som sagt längesen vi körde i hop och nu ska vi styra upp lite fler!

I morgon kör jag RPM, har inte varit in på Frisitlen på flera veckor och än mindre instruerat något pass. Passet har gått varm i lurarna och jag hoppas koreografin sitter. Morgondagens pass får bli min benväckare denna gång även om benväckning egentligen borde vara på fredag. Men kroppen är trött och jag behöver vila benen. Tänker att det är klokt.

Nu ska resten av kvällen ägnas åt familjepyssel i form av montera en Ikea-säng. Hasse och Cecilia drog till Sundsvall i dag och shoppade loss, fikade och kramade björnar. Jag var inte alls avundsjuk. Inte det minsta faktiskt. Det var ju säkert minst lika roligt som att jobba.