Rättvik bjuder på fina stökiga stigar

I går fylldes mina sociala flöden med bilder från cykelns dag. En dag som firas över hela världen. Vi cyklade inget i går utan passade i stället på att cykla i dag. Med oss hit till Rättvik har vi bara våra endurocyklar eftersom vi planerar ett stopp i Järvsö på vägen hem i morgon. Endurocyklar och Rättvik är inte det första man kanske tänker på. Här är xc-land med massor av ljuvliga tallmostigar, flowiga leder och lite lagom mycket rötter. Sådan cykling som jag också uppskattar och njuter lite extra av här. Men på auricen är det inte njutbart att cykla släta stigar och fina dala-grusvägar.

Men efter alla år här av cykling och stigfinnande har jag nosat fram fina stökiga utförsstigar att cykla. Det har också byggts lite leder här som bjuder på kul cykling. Stigar som kräver en del klättring upp. Sånt gillar jag och all klättring behövs inför endurotävlignarna i sommar.

Jag såg ut en runda i dag uppe på Hökolsberget, Hedsåsberget och Lerdalsberget. Eller skogen uppe vid slalombacken i Rättvik rätt och slätt. Här går Siljansleden som bjuder på riktigt fina och bitvis ganska stökiga stigar. Här går också vandringsleden tre toppar längs Siljansleden. Vi valde lite fel dag och tid för att cykla. En söndag mitt på dagen är inte att rekommendera. Inte för att man inte får cykla men till hänsyn för alla som är ute och går och att det i bland är lite dålig sikt kan man ju välja tid och dag när det inte är så många ute. Det blev med andra ord mycket hej hej från vår sida i dag.

Jag har känt mig väldigt sliten en längre tid. Inte haft ork eller velat ta i och gå upp i puls. Har haft mjölksyra och tunga ben och återhämtningen har gått segt efter passen. Det har sin förklaring, jag sliter med min utmattning igen tyvärr. Jag kan och vill röra på mig att men att träna som jag vill och hade tänkt inför den här sommaren går inte. Energin räcker inte till för jobb, träning och vardagen. Men jag är tacksam att jag kan cykla. Idag efter ett par dagars vila kändes det lite lättare i benen när jag blivit uppvärmd. En skön känsla och lika skönt att huvudet var med utför också. Det kan annars vara lite si och så med den biten.

Hursomhelst plockade vi många höjdmeter, fick lite fin bränna på benen. En sån där som går upp på halva vaden nu när jag bor i knäskydd när jag cyklar. Vi fick också ett gäng fina utförsstigar och auricen gjorde sitt jobb även om den kändes lite overkill här. Marinen är lite mer gjord för terrängen här. Jag sa till Hasse på vägen upp för slalombacken att förr cyklade vi på hardtails och i lycra. Jagade KOM uppför och körde långlopp. Nu kör vi tunga stora hojar och har knäskydd och shorts. Mycket har hänt under åren, för det var här jag började träna inför min första långloppssommar 2012. Tidigt på våren cyklade vi på IK jarls med våra mtb och undrade vad vi gett oss in på. Lite den känslan har jag även nu när jag väntar på min nya cykel och förhoppningsvis orkar köra fler endurotävlingar.

Nåväl, nu tackar vi Rättvik för den här gången och får se när det blir en nästa gång.