Rehabjobb nummer 24

Jag har sakta men säkert återupptagit löpningen och har joggat 24 gånger utan att få något bakslag. Det har varit korta sträckor till en början och allt eftersom har jag kunnat utöka dem. Lugnt tempo med fokus på att bara komma ut. Utan att höja pulsen, utan att pressa mig och utan några som helst krav. I början joggade jag tre fyra gånger i veckan och av lite olika anledningar lite mindre nu.

Och jag har njutit av varje pass. Till och med de gånger jag springer på asfalt. Känt den där lyckan över att kunna springa igen. Utan besvär, bakslag och smärta. Utan att behöva ta några steg bakåt och göra långa uppehåll. Jag har till och med vågat springa lite längre tidsmässigt och provat att öka tempot litegrann.

Just nu kan jag inte köra särskilt hårt. Min kropp tål inte det just nu. I stället låter jag löpningen vara ett sätt att vila mitt huvud och hämta igen lite kraft. Bara tänka på hur jag andas och tar in omgivningen. Låter bara benen gå. Det funkar och det gör mig lugn och får mig att må lite bättre. För rörelse är extra viktigt just nu. Den får mig att sova lite bättre.

I går bestämde jag mig för att springa från toppen av Klövsjöberget via Bjartan ned till Äldåmagasinet. På stigar som vi brukar cykla annars. Jag var nervös när min dottersläppte av mig på toppen av berget. Jag visste inte om jag skulle orka hela vägen och hade inte riktigt någon backupplan om foten inte skulle hålla. Jag var också lite nervös över att det med stor sannolikhet finns björn på skogen där.

Men efter någon nervös kilometer slappande jag av och lät bara benen trumma på. Hann se så mycket mer än när jag cyklar sträckan. Hälsade på får på Nybuan och fick springa riktigt fin stig.

Lite känslosam sprang jag de sista kilometerna innan jag skulle bli upphämtad. Känslosam att jag faktiskt orkade och kunde jogga den sträcka som jag tänkt. Jag anade jag skulle få lite träningsvärk i benen och hoppades att inte foten skulle protestera.

I dag är jag stel i mitt knä men foten mår fint. Jag har stretchat lite extra och tror faktiskt bara att det är lite träningsvärk. Och sådan värk har jag längtat lite efter.