Semesterns sista skälvande dagar

Vi åkte till Sundsvall i går för att gå på utställningen om Titanic och ta en natt på hotell. En helg vi planerat länge och som jag är glad blev av. Helgen behövdes och vi behövde komma bort. Den här sommaren och våra semesterveckor blev inte alls som vi tänkt. Det blev en rumphuggen semester och vädret la ett tung filt över veckorna. Det mesta regnade bort, som en Norgeresa, stughelger och de små saker jag ville fylla juli med. Det blåste så mina stackars pelargoner blev härdade både av kyla och att blåsa ned från balkongen andra på våningen ett par gånger.

När vi började få lite hopp om sommaren och planerat in middagar och besök av vänner fick vi Covid som grädden på moset. Jag var så ilsken på allt, lite som ett barn och som jag inte varit på länge. En SM-start såg mörkt ut, likaså att nyttja de sista veckorna till något vettigt. Jag försökte trösta mig med att jag ändå varit så klok att sjukanmäla mig i stället för att låta semesterdagar rinna i väg i takt med att Coviden gick över.

Men det blev en SM-start och efter det var det som det blev lite ljusare i tillvaron igen. De sista veckorna har varit bra. Jag har kunnat slappna av lite och slängt en blick i semsterbackspelgen och tänkt att det trots allt varit bra utifrån de förutsättningar vi har haft den här sommaren. Jag hade inte planerat så mycket och det har varit skönt och gett återhämtning. Det har behövts för livet bakom blogginlägg och Instagramposter är i bland tuffa och en ögonblicksbild säger inte så mycket. Det tänker jag själv ofta när det mest är saft och ballonger i mitt flöde.

Att få spendera en helg tillsammans med en utställning som både berörde och var intressant, strosande på stan med kameror och middag ute var fint. Vi hade ingen brådska med någonting. Satt i hamnen en stund i värmande septembersol. Satte oss sen i en park inne i city. Tittade på folk, fotade och köpte sedan rejält med godis. Vilade bort ett par timmar på hotellet innan vi gick på E-street för middag. Ett ställe vi föll för tidigare i somras när vi var ner.

Satt i hotellbaren en stund innan vi gäpsande gick och la oss. Sena kvällar är inte riktigt våran melodi. Vi tog lite sovmorgon och åt frukost länge innan vi klämde ur det sista av skön säng och kuddar med att se på Nyhetsmorgon och inte stressa för att checka ut. Vi avslutade helgen med att hälsa på min lillebror och hans familj ute på Alnön.

Ett fint slut på sex veckors lång semester. I morgon väntar rutiner, jobb och vardag igen. Som jag skrev på Instagram tidigare i kväll är det med blandade känslor jag går till jobbet igen. Jag ser framemot rutinerna och att få träffa kollegorna. Men jag oroar mig för om jag kommer orka jobba helt igen, oroar mig för inte kunna hantera stress så bra och tankarna om nytt jobb finns där. Men det gör inte orken att engagera mig i det just nu. Men det återstår att se. Jag mår trots allt mycket bättre nu än för ett år sedan.