Skejt och Fatbike på skoterspår

Gissa vad jag gjort i dag? Inte så svårt kanske? Skejt och Fatbike. Det bästa av två världar helt enkelt. Dagen till ära har det varit massor av mjuk fluffig nysnö som är så tungt för benen.

Det blev skejt på förmiddagen. Jag orkade inte rengöra skidorna från klister-valla-blandningen jag nött på de senaste turerna och lägga på kallvalla. Det snöade dessutom och det brukar alltid bli lite svårvallat då. Lathet helt enkelt. Vi snurrade runt 8:an på Storhogna nästan två varv innan vi vek av och tog pisten Solbacken upp till toppen. Den backen ger massor av mjölksyra men är riktigt rolig att skejta uppför. Jag lät Hasse få lite försprång och satte fart för att gå om i tour de ski-anda och ta hem kampen om backen. Det var rätt många skidåkare på väg ned i dag så det tog en stund innan jag kunde göra ett ryck och trycka mig förbi. De där små hornen växte fram och jag frustade mig upp mot toppen och kollade bakåt ett par gånger för att se om han hängde på. Nu var väl Hasse inte direkt i tävlingsmode och tog sin egen takt. Det kändes lite snopet när jag defilierade hängandes på stavarna vid mitt tänkta mål. Så kan det gå. Det blev 15 kilometer av bra kvalitet i dag.

Efter lunch och lite soffhäng bytte jag om till cykelkläder utan att passera duschen, tänkte ju ändå bli svettig igen. Fatbiken är med till stugan och jag ville ut och testa lite skoterspår och reka lite om det skulle vara möjligt att ta vesselspåret till Samvevistet i morgon.

Vi har en skoterled bara några hundra meter från stugan som vi sprungit och gått många gånger. Den skulle bli perfekt tänkte jag. Nu har det dock varit lågsäsong och inte så mycket skotertrafik i området och uppenbarligen snöat ganska mycket sedan vi var här sist. Skoterspåren var med andra ord inte så uppkörda och framförallt väldigt mjuka. Bara några meter in på skoterleden låg jag i snön med fötterna fast i pedalerna. Men skam den som ger sig tänkte jag och sladdade mig fram. Det gick inte fort men det var riktigt roligt. Insåg att jag tryckt i för mycket luft i däcken när det inte greppade alls uppför trots att jag försökte lägga så mycket av min kroppsvikt som möjligt över bakdäcket.

Jag insåg att det inte skulle gå att ta skoterleden upp mot hotellet och åkte ut på vägen i stället. Kämpade mig i stället uppför två riktigt sega och branta backar med svidande lår för att få upp lite puls. Sista backen upp mot hotellet fick jag påhejning av en familj. ”kämpa ropade dom! Den där väger lite va?” Om svarade jag. Man väcker uppenbarligen lite uppmärksamhet med stora däck. Så pass att alla bilar sakta åkte förbi. Ni vet så där sakta att det är uppenbart att de är nyfikna.

Så var det rekningen av möjlig fjällcykling i morgon. Skoter/vesselspåret mot Samevistet var så pass mjukt (och svårt för mig) att jag inte kom mer än ett par hundra meter innan jag slokörad fick vända tillbaka igen.Det behöver frysa på lite och bli lite mer skoter/vesseltrafik innan det fungerar att cykla upp på fjället. Då kommer det att fungera fint även med min vanliga mountainbike.

11 kilometer cykling på strax över en timme skvallrar om att det itne går särskilt fort på feta hjul. Men det är ruskigt roligt och fantatiskt bra balansträning. Jag låg mer i snön och har inte skrattat så mycket i min ensamhet på mycket länge än vad jag gjorde idag! Benen är riktigt trötta, så där skönt cykeltrötta just nu och jag måste uppbrninga lite kraft och hitta in i duschen innan Hasse släpar in mig dit.

I morgon kommer veckans temainlägg. Missa inte det! Det blir lite mer om mig bakom bloggen. Ett passande tema när hälsobloggsnätverket fått ett namn och egen facebooksida.