Skidor och våfflor på hemmaplan

Skidor och våfflor är starkt förknippat med Storhogna för mig. Vi brukar göra ett par turer upp till Jaktstugan varje skidsäsong. På vårvintern har vi gärna skejtat från Storhogna via skoterleder och turerna har handlat om att lapa sol och njuta av vinterfjäll. Den här vintern har vi inte kommit i väg till Jaktstugan och jag vet inte om mitt knä och ben skulle tycka om att skejta så pass långt och på knögglig skoterled. Jag dras med smärta och ömhet när jag skejtar. Jag är lite rädd att jag dragit på mig någon form av löparknä men har inte kollat upp det. Eftersom jag inte äger några turskidor har jag i stället stakat mig igenom den här vintern men inte på fjället.

I helgen blev skid- och våffelsuget stort. Jag såg att våffelcafét i Löfsäsen hade öppet sista helgen för säsongen. Perfekt! Löfsåsen och bort mot Svartsjöarna är det närmaste fjällkänsla eller mer vildmarkskänsla man man komma ett par mil utanför stan. En plats jag återupptäckte i vintras och en plats som lockar stans turåkare. Det finns nästan inga backar och höjdmetrarna är försvinnande få. Man får skidspår genom skog, över myrar med tallar och över sjöar. Otroligt fint, framförallt nu på vårvintern.


Jag lockade Hasse med våfflor efter skidturen och det räckte för att han skulle snabbvalla sina klassiska skidor. De som likt mina har samlat damm de senaste åren. Vi åkte upp i söndags. Förväntansfulla och glada över att det var sådant där vårvinterpropagandaväder. Minusgrader med sol som skulle värma, nästan en helt klarblå himmel och snö på träden, i mars. Det är inte så vanligt ändå.

Vi hade ingen plan mer än jag ville staka ur en trött skidkropp och ta det lugnt. Hasse skulle få bestämma tempo och hur långt vi skulle åka. Vi parkerade och knäppte på oss skidorna och jag hann inte långt innan jag tog upp kameran medan jag ooade över hur fint det var. Jag åkte någon kilometer till, och wow, kolla, jösses vad vackert, vänta jag ska ta en bild. Kan du åka före lite så ska jag filma och höll på så. Det gick inte att fokusera på skidåkningen när det var så oroligt vackert och jag bara ville stanna upp och njuta.


I makligt tempo tog vi oss över myrarna, över sjöarna och vände efter 7.5 km. Det skulle räcka gott med 15 km. När vi vände fick vi solen i ansiktet och ännu vackrare snöulliga granar och vackra orörda snötäckta myrar. Livet var alldeles perfekt just då!

Nöjda efter 15 km knäppte vi av oss skidorna och gick över vägen till våffelcafet. Vi beställde två våfflor med hjortronsylt och grädde var och fick en hel termos kaffe att ta med ut och dela på. Vi satt länge i solen och när det började bli lite kyligt av svett på ryggen tackade vi för oss och åkte hem de där 2.5 milen vi har i bil till Löfsåsen. Konstaterade båda två att vi bor så otroligt fint och har sådana möjligheter till friluftsliv, både hemma i stan och till fjälls.

Lite senare på kvällen sög jag ur det sista av en fin helg med att ta ut fatbiken och köra några av Vinterundans stigar. Nu när våren är på väg vaknar suget efter cykling ute och till och med fatbiken får något skimrande och lockande över sig, den som tyvärr stått mycket i vinter.

2

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: