Solig pendling och 21 spurter

I morse var det tungcyklat till jobbet. Det hade kommit ett par centimeter nysnö under natten och delar av min pendlingsväg var oplogad. Jag tog det lugnt. På hemvägen sken solen och vägarna var plogade. Jag tog det lika lugnt som på morgonen. Allt för att spara på benen inför kvällens zwftrace. Jag svängde in på gården hemma precis när solen höll på att försvinna bakom taknocken. Klockan var halv fem och jag längtade plötsligt efter att få sitta ute på balkongen i eftermiddagssolen. Någon vecka till så kan man med lite god vilja sitta ute än om en kort stund!

Jag laddade upp med rejäl middag och lite vila i fåtöljen tillsammans med en podd och min stickning. Inväntade att få starta upp datorn, leta pulsband, koppla upp mig discord med de andra tjejerna i vårt lag Eir och vår suveräna coach Felippe. När klockan var kvart i åtta satt jag på cykeln med en skräckblandad förtjusning. Vi skulle 10 varv på en bana om 3.3 km och spurta sammanlagt 21 gånger. Minimalt med vila och maximal insats. Inget som skulle passa mig på pappret. Jag som inte har så starka spurtegenskaper. Men det skulle bli ett rejält intensivt intervallpass i 45 minuter.

Jag hängde med förvånansvärt bra och kunde ta några spurtpoäng här och var. Uppför i en lite längre backe hade jag min chans att hägna på bra. Sådana spurter passar mig uppenbarligen. Lite svårare är det när det är platt. Men träning ger färdighet och hösten och vinters race tillsammans med laget har gjort att jag utvecklats. Så pass att jag i dag var tionde dam över mållinjen. Vi var tre av fyra som tog oss in topp tio och kom trea sammanlagt. Det är bra på 4 personer.

Jag blev trött och fick ett bra pass i benen och vem vet, jag kanske får nytta av mina nyvunna spurtegenskaper i sommar när jag ska trampa i gång en endurohoj mellan utförslöporna. V får se!