#sommarminnen -dofter en sen cykelkväll

Med ljuset som kommer nu i mars och kvällar som blir allt längre kom ett doftminne över mig. Hur det doftar skog så intensivt när nätterna nästan är lika ljusa som dagarna i början av sommaren. När det bara är en aningen dunkelt inne i granskogen och fåglarna nästan viskar. När man kör sena cykelpass bara för att det är så roligt och man egentligen borde vara hemma och sova inför en ny arbetsdag. När ingenting annat existerar förutom ens egen andhämtning, stigen framför sig, den nästa och den nästa. När är det så ljummet att man inte behöver en extra tunn jacka trots att det snart är midnatt.

När det doftar av fukt och av dagg så som det gör om kvällar och nätter även om dagen varit varm och torr. När ljuset strilar sig mellan lövverk och grenar och man känner pulsen i öronen för en kort stund när man trycker på och sedan hur den sakta lägger sig när man rullar hemåt. Genom skogen och ut i stan. Hur skogsdoften lämnar en och doften av sommarasfalt tar vid. Hur man slås av hur tyst det kan vara så när på en bil i fjärran. När man skänker sin kropp en tacksam tanke. Över att den orkar och vill. När man är lycklig över att man hittat en form av rörelse som känns lika naturligt som livet själv. När cykelglädjen går att ta på. Den utan krav på prestation, den som bara är där.

Det är minnen som en ljus Marseftermiddag lockar fram och ger en förväntansfull känsla i kroppen. För snart är vi där. Snart är nätterna nästan lika ljusa som dagarna och det doftar skog.