Stiglycka och en man med bössa 

I morse baxade jag in Fujin i hissen upp till kontoret. Nytvättad och fin. Hela dagen har den stått utanför kontorsdörren och väntat på eftermiddagen. Jag likaså. Effektivt betade jag av ärende efter ärende och petade lite på cykeln emellanåt. Pillrade bort lite smuts jag missat i går. Testade dämparen, rullade den lite fram och tillbaka. Så där som jag bara gör för att jag tycker så himla mycket om min cykel. Lite nördigt jag vet.

Vid kvart i fyra efter en rejäl ärtsoppe- och pannkakelunch och en bar på eftermiddagen kunde jag äntligen logga ut och likt Stålmannen smita in på toaletten och byta om till lycra. Seda baxa ut cykeln till hissen och rulla ut på Frösön. Som jag längtat efter att få cykla stig. Längtat efter att få göra det i dagsljus och eftermiddagssol. Sällan det hinns med på veckorna när det skymmer så tidigt.

Ivrig trampade jag bort mot Hjälmtorpet och hade en plan. 2 mil och fartlek på stig. Cykla bort mot Frösö kyrka och hem. Kände att den långa underställströjan var lite för varm ändå. Kände mig inte det minsta rapp i kroppen men bara så där glad över att få lite extra tid till cykling. Att ta mig tid även om arbetsdagen ändå varit de där åtta timmarna som vanligt.

Uppe på asfaltsvägen som går förbi Frösö Zoo stannade jag och loggade in på Strava. Tänkte att jag skulle prova ett segement jag hittat. En klurig en hette den. Hittade den inte men fick upp tre andra segment inte långt därifrån jag var. En av dessa tre skulle gå hela vägen ned till Hjälmtorpet där jag vanligtvis cyklar på. Kul tänkte jag och la planen jag haft innan åt sidan. Efter lite felkörningar hittade jag en av 3 helt galet fina stigar. Den första och den på bilden nedan var lite klurig att komma rätt på och vände tillbaka för att få hela segmentet vilket jag ändå i slutändan misslyckades med. Inte för att det gjorde så mycket för stigen var riktigt rolig.

Den skulle ansluta till en längre stig ”Mtb glädje” som skulle vara 1,3 km lätt utför och ansluta till Hjälmtorpsstigen. Uppdelat i två segment. Två helt olika stigar visade det sig. Men innan jag hamnade rätt åkte jag lite vilse. Svängde in på en lika fin stig och stannade till för att kontrollera kartan i Strava när en man med bössa kom ut ur skogen. Ge dig av sa han till mig. Barskt, så där så det liksom kryper lite i kroppen av skamsemhet och känslan av att ha pallat äpplen som sjuåring.  Här får du inte cykla! Du kommer till en tomt. Vänd och cykla härifrån. Oj svarade jag lite stammande som jag gör i trängda situationer. Får jag cykla där då frågade jag lite tyst och pekade bortåt den stig som jag skulle åka på. Ja men vänd nu svarade han och gick i väg efter stigen. Mitt på och gjorde ingen ansats att släppa förbi mig. Jag rullade försktigt bakom honom med gråten i halsen (Varför vet jag inte. Känslig just i dag kanske) och efter en lång stund pep jag att jag ville förbi. Några sekunder väntade han innan han steg lite åt sidan. Tack och bock tänkte jag och hoppades att jag inte behövde stöta på honom något mer.

Ryckte upp mig och tänkte att han bara hade en dålig dag och att alla inte uppskattar cyklister. Inget jag kan göra åt. Sen började det roliga när jag slutligen hittade rätt och susade ned mot Lövtorpsvägen efter en helt makalöst fin stig. Nästan finare än Älgstigen. Tallmo som är rätt ovanligt på ön. Några tvärgående rötter som fungerade fint som språngbrädor för små hopp. Knixiga svängar och så var jag ute på asfaltsvägen mot Lövtorpet och rullade in på stigen Fists and fury. Ännu mer flow, ännu fler knxiga men sköna kurvor och fler små naturliga språngbrädor och jag hoppade och hoppade och gjorde snygga svängar innan jag slutligen pustade ut på första stigen vid Hjälmtorpet. Lycklig och rusig i kroppen.

Tog den stigen och tänkte att jag nog åker över kyrkan ändå. Det skulle snart skymma. Men när jag tagit de två stigarna ångrade jag mig. En gång till! Det var ju roligt. Tog grusvägen tillbaka till Lövtorpsvägen och svängde in på stigen igen och tog den uppförs till starten av segmentet och laddade på med ännu mer fart. Mannen med bössan var glömd sedan länge. Det rasslade om kedjan så där som det gör i bland när det går fort över rötter och ojämnheter. Tog svängarna på Fists and fury ännu bättre och 4 minuter senare landade jag återigen på hjälmtorpsstigen. Lika rusig och glad.

Tog alla de tre första stigarna innan jag tog asfaltsvägar hem via Tanne och Frösödal.Började hosta lite och insåg att det räckte gott för denna gång. Rullade in vid porten efter 1 timme och 20 minuter. Lagom tills det hade börjat skymma. Nöjd över att jag tog tillvara på den fina hösteftermiddagen. Nöjd över att jag faktiskt hade lite att trycka till med. Än om lite för benen är tunga och sega och pulsen för hög för att vara jag i de här farterna. Äh, det går som det går på lördag. Vi ska bara ha roligt.

Nu är jag så där barnsligt ivrig att visa Hasse mina stigfynd. Få köra ännu fortare och ännu snyggare. Det får bli till veckan.