Storhogna bjöd på snöulliga träd och ny spårdragning

Vi åkte ned till stugan sent i går kväll. Vi hade haft lilla julafton med Cissi och Anderas. Ätit köttbullar och gett varandra julklappar. Jag hade stängt en stressig arbetsvecka med tok på för lite sömn. Natten mot i går sov jag faktiskt ingenting och funderade på om det var vettigt att köra ned till stugan. Visserligen lite över en timme men ändå. Att bara ta en bil eller att åka i morse kändes inte som ett alternativ heller. Hasse börjar jobba här i morgonkväll och vi vill ha hela den fredagen ledig och han slippa köra mig till stan på söndag.

Jag kom i säng vid halv ett och sov utan avbrott till halvtio i morse. Det kändes nästan som att vakna som en ny människa. Vi åt frukost och kollade var det skulle finnas bäst skejtbädd. Troligen på Vemdalsskalet eftersom det är lite mer snö där. Men när solen sken här uppe på Storhogna och himlen var klarblå och webbkameran över Vemdalsskalet visade dimma var valet lätt. Hellre en lite sämre skejtbädd och sol än bra skidåkning och dimma.

Det var inte så bra förhållanden för skejt men åkbart och bitvis ganska hård botten. Det är packat med skoter och sladd och de har gjort ett riktigt bra jobb med den lilla snön som finns. De klassiska spåren såg däremot riktigt fina ut.

Men det gjorde ingenting alls. Inte när det var som att skida igenom Narina och ha svårt att fokusera på skidåkningen. För det var så galet vackert idag. Träden så där snöulliga som jag längtat efter. Tunga av all snö och is. Fjällen snöklädda och decemberljuset som knappt når upp på toppen av Katrina.

Vi fick också premiäråka den nya dragningen av Storhognas spår. På grund av många nya tomter och vägar på fjällkanten har spåret dragits om efter att man kommit ned från själva toppslingan. Vid förra omdragningen var jag skeptiskt och tyckte inte riktigt om resultatet. Den här gången måste jag säga att det blev riktigt bra. Längsta slingan har tidigare gått upp för att sedan bjuda på mycket utför. Väldigt få partier där det är stakvänligt och någorludna platt.

Nu får man lika många höjdmeter att klättra men mer plattåkning i en nästan ny slinga bort mot Kull-Johannes. Fortfarande finns en del av åkningen på fina myren kvar men sista svängarna ned mot husvagnsparkeringen är borta. Vid några tillfällen går spåren i varandra. Omöjligt att förklara men riktigt roligt att köra. Mer varierat och roligt helt enkelt!

Efter 12 km av mjuk snö, tung klättring och en rejäl dos av vinterpropaganda åkte vi hem. Jag lagom trött i benen och med en telefon med massvis av snöulliga träd. Det var fint att äntligen få åka på Storhogna igen och jag njöt lite extra av den här lediga fredagen. För i dag var det ingen trängsel i spåren. I morgon däremot kommer vi inte vara ensamma. Den här julen tror jag blir full av folk. På gott och ont.

Så nu börjar vintern igen. Och som tidigare vintrar blir vi särbos igen jag och Hasse. Han har längtat sitt pistmaskinjobb och jag gruvar mig lite för all ensamhet i stan. Nu om någon gång kommer mitt hemmajobb kännas ännu mer ensamt. Men men det är bara för en kort period.