#StravaPhoto får mig att drömma mig bort.
Jag gillar Strava. Det är inte bara en bra träningsapp och ett sätt att ge mig själv lite motivation att ta i
lite extra för att slå mina egna tider på olika sträckor. Det är även ett roligt sätt att hitta andra lika cykelintresserade människor.
Häromdagen såg jag en nyhet på Facebook att Strava utvecklat appen. Nu är det enklare att ladda upp de där bilderna man tar under turen och så gärna vill dela med sig av. Tidigare har man fått koppla sitt instagramkonto till Strava och det gillade jag inte. Jag kunde inte fullt ut välja vilka bilder jag ville dela med mig av. Nu kan jag lägga upp de bilder jag vill direkt i appen. Nu har jag inte utforskat den funktionen fullt ut ännu.
I och med detta upptäckte jag en annan ännu trevligare bekantskap. Nämligen #StravaPhoto. En sökning på den hashtaggen är som en påse blandat smågodis av cykelinspiration. Jag kan få gåshud av cykelbilder från alla världens hörn. Det väcker en stor längtan i mig att få upptäcka nya miljöer på två hjul. Vidga vyerna, bort från tävlingsbanor och i bland långtråkiga vägar kantande av granar här uppe. Till upplevelser, nya små äventyr, nya vägar och stigar.
Irland. Vore det inte fint att få susa fram längs den där vägen. Lite fuktigt i luften, kyligt men smärtsamt vackert.
Polen som bilden nedan är i från. Ett land som säkert är spännande att få cykla i. I den där allén en tidig morgon. Dimman och ett landskap som är helt nytt. Höra den där gamla kanske lite risiga traktorn rassla förbi.
Varför inte i Portland. Usa? Just när solen går upp och bland de där lummiga träden. Tidig vår innan löven slagit ut helt. Nästan så jag kan känna den där fuktiga doften av träd och asfalt.
En storstad på två hjul? När jag var i London för två år sedan hade jag önskat få upptäcka den staden på en fixie. Tänk New York på samma sätt?
Island. Klättring där skulle vara episkt. Killen bakom kontot har många fina bilder från ön. Jag blev så sugen på snöcykling där.
Bilden nedan har jag ingen aning om vart den hör hemma. Men landskapet är så vackert. Till med en fryslort som mig vill cykla där.
Till sist. Vad sägs om MTB i Australien. Craigburn Farm. Aldrig hört talas om det förens nu. Ett ställe to be som cyklist uppenbarligen.
Jag kan hålla på så här länge till. Det finns så mycket att se och så många intressanta cykliga konton att följa. Det gäller bara att hitta dem i bruset av övertaggade bilder som inte hör hemma där de ska.
0